”Du är ganska korkad.” Dwayne fortsätter bära låda efter låda med alla droger som vi ställt på trappan in i bilen. Dem hade tidigare stått i källaren tills Lane fick tag på en snubbe som ville köpa hela lasset för stora stålar. Dwayne ska frakta hela lasset ända vägen ner till Vegas så snart vi är klara med att lasta in allt i den svarta Range Rovern. Egentligen skulle jag ha följt med, men Maddison kommer bli galen om jag åker och jag vågar inte riskera det. Hans mening fastnar i min hjärna och jag måste fundera på vad han menar; Att jag gjorde Maddisons uppdrag åt henne och riskerade att förstöra hela uppdraget och även att ödelägga hela vår relation, eller den delen där jag åkte för att ta min hämnd på Jason och återigen riskerade att ödelägga det jag har med Maddison. Antagligen båda.
”Folk brukar säga det, jag typ förstår det nu.”
”Folk vid namn Maddison och möjligtvis Joelle?” hånflinar han och jag får lust att slå till honom i bakhuvudet. Istället bär jag in en av dem sista lådorna i bilen innan jag sätter mig ner på trappan för att låta Dwayne göra resten själv. Jag fiskar upp mitt Marlboro paket från min ficka och stoppar en cigarett mellan läpparna. Så fort cigaretten är tänd drar jag ner röken i halsen och – precis som alltid – slappnar mina muskler av. Dwayne packar in den sista kartongen innan han stänger bakluckan och leker med bilnycklarna i handen – ett tecken på att han snart kommer dra, mot Vegas.
Röken sipprar ut mellan mina läppar och jag tittar på när den sprider sig i luften och försvinner med vinden. Dwayne harklar sig. ”Det är bäst att jag ger mig av.”
”När skulle du möta honom?” kan jag inte låta bli att fråga. Jag vet att det är något när mörkret har lagt sig över staden, men inte det exakta klockslaget. Allt vi gör brukar göras i mörkret, vilket betyder att sömn inte är något vi får särskilt ofta – dock är jag van. Dessutom är sömn överskattat.
”Elva minuter i elva.” Jag nickar bara. ”Vi ses om några dagar bro.” Jag slänger ner cigaretten på marken och trampar på den innan jag reser mig upp för att göra vår vanliga bro-handshake. Sedan sätter han sig i bilen och innan jag vet ordet av är han borta.

Ingens perspektiv:

Dwayne står vardagligt med händerna i fickorna precis som om det vore vilken dag som helst, precis som om han inte står ovanför en klubb som inte är vilken klubb som helst, precis som om det inte finns några män i våningen under som röker cigarrer medan de bestämmer sig för vilken tjej de ska köpa för kvällen, precis som om han inte alls ska sälja droger för massor av stålar till snubben som äger klubben vilken sekund som helst. Men i det här livet är det här det som kallas vardag.
Den svartmålade dörren öppnas och in med svarta kängor kliver en storvuxen man. Den storvuxna mannen kollar sig omkring i rummet, letandes efter något speciellt och när han inte hittar det han söker sköljer besvikelse över hans skräckinjagande ansikte – dock tycker inte Dwayne han är särskilt skräckinjagande, men det är vardagsmat för honom. Mörkret sprider sig kring honom som en aura trots att rummet inte är särskilt mörkt, som om han står i maskopi med mörkret – som om han är mörkret själv.
”Nå?” talar mannens mörka röst, namnet Dwayne inte fått reda på. ”Vart är han?”
Dwaynes ögonbryn åker ihop i spelad förvirring – han vet exakt vad han pratar om då han hoppats att just det här inte skulle hända. ”Han? Jag förstår inte vad du menar, sir. Jag trodde vi var här för droger och inte någon honom.” Mannen kliver fram till bordet som står placerad i mitten av rummet och slår en näve bordet i ett försök att skrämmas. Dwayne står stilla kvar på sin plats tvärs över rummet.
”Det ska vi – skulle vi.” Mannens röst är dov och skulle sända rysningar längs andras ryggrader. Inte på Dwayne. ”Jag trodde det var tydligt att jag ville ha Bieber här.”
”Det framstod inte, sir.”
”Tydligen.” muttrar han under sina andetag som plötsligt blivit snabba pågrund av ilskan som kokar under hans hud. ”Jag vill ha Bieber här inom 24 timmar, annars är avtalet brutet.” De är dem enda orden som lämnar hans läppar innan han försvinner ut igenom dörren som en skugga innan han är borta som med vinden.

Justins perspektiv:

Den irriterande ringtonen hörs genom dörren och påminner mig om att jag skulle byta det förskräckliga ljudet till något som är mindre förskräckligt. Dwaynes namn syns på skärmen och jag vet redan innan jag svarat att affärerna gick dåligt igår.
”Dåliga nyheter?” gissar jag när samtalet är påbörjat och kan sedan höra Dwaynes suck i andra änden.
”Tyvärr, ja.”
Även jag suckar. ”Det finns absolut inget annat sätt?” Hoppet hörs tydligt i min röst.
”Nej, det finns inget annat sätt. Han vill ha dig, eller så är dealen bruten.”
Jag kramar hårdare om mobilen i min hand. Det här är exakt det jag vill undvika men ödet vill mig något annat. ”Jag ber Lane fixa ett plan.” suckar jag och drar en hand genom mitt hår. Jag fruktar stunden då jag behöver berätta för Maddison, vilket är väldigt snart. Och jag kan inte göra det över telefon, vilket betyder att jag måste se hennes – troligtvis – sårade ansiktsuttryck. Yup, finns inget bättre. Notera sarkasmen.
”Sorry bro.” ursäktar sig Dwayne, trots att det inte är hans fel. Han vet anledningen varför jag ville undvika det här och eftersom att han känner mig – bättre än någon annan – vet han exakt vad jag fruktar. Det skulle bara vara typiskt att ödet hittar något sätt att fucka upp det jag har med Maddison endast för att slita bort den lycka jag lyckats finna. Karma is a bitch. Det är inte bara det faktum att det finns en chans att Maddison kommer dumpa mitt arsle utan även något annat, eller snarare någon annan – Jason McCann. Vi har aldrig stått på särskilt bra villkor, men det är värre nu med tanke på hur jag lämnade honom för några dagar sedan.  
”Aight, ses om några timmar man.” Med en suck avslutar jag samtalet och stoppar impulsen att kasta telefonen i väggen. Istället låter jag den glida ner i fickan och stampar uppför trappan, till mitt rum. Jag finner mig själv med att stresspacka ner dem viktigaste sakerna, min pistol inräknad. Så fort bagen är stängd ser jag till att få med mig bilnycklarna innan jag gör ett besök i Lanes rum.
”Du måste fixa ett plan till Vegas så snart som möjligt.” 
Han vänder sig om och jag kan undvika att märka att duschen i badrummet står på. ”Låt mig gissa, han vill ha dig eller så är dealen bruten?”
Jag nickar. ”Ungefär så, ja.”
Han drar en hand genom sitt hår och slickar sig om läpparna. ”Jag ringer Lucky, han skulle nog kunna fixa ett plan inom den närmsta timmen.” Jag ger honom en nick och precis innan jag lämnar rummet efter mig kan jag se Joelle som kommer ut från badrummet med endast en handduk virad runt sig, och jag blir genast påmind om när jag kom in i Maddisons rum när hon endast stod med en handduk virad runt sin nakna kropp. Jag biter mig i läppen av tanken. Damn that body.
Mina fötter rör sig snabbt under mig när jag skyndar mig nerför trappan. Jag drar på mig min skinnjacka i farten innan jag fortsätter ut till min bil.

Handflatorna på mig börjar producera handsvett och jag torkar dem nervöst på mina byxben. Snälla bli inte arg på mig, ber jag tyst och hoppas att det ska fungera. Utan att knacka – som en normal människa – kliver jag in precis som om det vore mitt eget hem. Jag hittar Joelle i vardagsrummet, men Maddison syns inte till.
”Vart är Maddison?” slänger jag ur mig som en hälsning och Joelle byter blicken från teven till mig.
”Hej på dig också.” hälsar hon sarkastiskt innan hon nickar mot övervåningen. Innan hon hinner uttala något annat ord är jag på väg uppför trappan med hjärtat bankandes som aldrig förr. Musik hörs från Maddisons rum och så fort hennes figur når mitt synfält kan jag inte stoppa leendet på mina läppar. Hon står och dansar till musiken, helt care-free, som om det inte finns ett enda problem i hela världen. Om det ändå vore så, vilken drömvärld vi skulle leva i.
Hon gör en snurr i dansen och slutar tvärt när hon får syn på mig. Hon blinkar chockat, som för att se så att jag verkligen är här och inte något hon inbillar sig. Hon öppnar munnen för att säga något men jag är snabbt där och pressar ett finger mot hennes läppar för att hindra henne från att göra så.
”Jag skulle gärna fortsätta se på när den där sexiga kroppen fortsätter dansa, dock var det inte det jag kom för.” En lätt rodnad sprider sig över hennes kinder och hon vänder bort huvudet. Jag vrider försiktigt tillbaka det så att jag kan se in i hennes ögon och för en stund låter jag mig själv drunkna i hennes chokladbruna irisar innan jag måste ta mig tillbaka till verkligheten och anledningen varför jag är här. Hennes ögon får genast en orolig dimma över sig och jag fuktar mina läppar. ”Jag måste berätta en sak, och”, jag pausar och hon biter sig i läppen. ”du kommer antagligen bli arg på mig.”
En rynka bildas mellan hennes ögonbryn. Fjäderlätt drar hon sina fingrar över min nacke, vilket sänder stötar genom hela min kropp. ”Berätta.” viskar hon med läpparna endast några centimeter från min och jag finner det plötsligt hårt att andas.
”Las Vegas.” slänger jag ur mig och rynkan gräver sig djupare i hennes hud. ”Jag måste åka till Vegas.” förtydligar jag det. ”eller så kommer vi förlora en massa pengar.” fortsätter jag i hopp om att hon ska förstå att jag inte har ett val.” Hennes fingrar fortsätter över min hud, till min kind och mitt nackhår reser sig.
Hon ser tankspritt på mig och jag rullar in min underläpp. ”Ta mig med dig då.” föreslår hon med ett hoppfullt leende. Tanken får fjärilar – fucking fjärilar – att spridas i min mage och ett leende att breda ut sig över mina läppar. Kanske skulle inte det vara en sådan dålig idé.
”Vegas är det då baby. Packa väskan.

Som jag skrev på Insta har jag varit i Romme och åkt skidor, därav anledningen till förseningen. Har jätteont i ungefär hela kroppen så kommer nog få en god natts sömn.
Så i nästa kapitel kommer dem befinna sig i Vegas, vad tycker ni om det och vad tror ni kommer hända? Jag kan garantera er att det inte kommer bli någon Jaddison-drama - som jag lovat i dem närmsta kapilena - medan jag samtidigt kan lova att det kommer hända en hel del annat.