Från avståndet kan jag endast se att hans muskulösa armar är fulla av tatueringar, men mycket mer kan jag inte urskilja än hans kroppsbyggnad. Längre bakom honom står två killar jag inte sett förrän nyss och den oroliga känslar kommer krypandes längs min ryggrad. För säkerhets skull drar jag upp den svarta pistolen från gömstället i mina jeans och lossar på säkringen.
Rösterna hörs men jag kan inte urskilja mer än ett par enstaka ord som inte säger mig ett skvatt. Jag försöker andas så tyst jag kan trots att dem inte skulle höra mig ens om jag skulle flåsa som om jag sprungit flera kilometer.
När flera minuter gått och jag fortfarande inte har en aning om vad som händer flyttar den muskulösa killen handen och placerar den bakom ryggen, antagligen för att göra något tecken. När ena killen bakom honom höjer en pistol och siktar den mot Justin förstår jag vad tecknet betyder.
Med hjärtat så hårt bankandes i bröstet att jag tror att det ska falla ut lyfter jag pistolen, siktar och innan jag hinner tänka trycker jag på avtryckaren med mitt pekfinger.
Ett skott avlossas. En kropp faller till marken.

---

Adrenalinet pulserar genom mig tillsammans med chocken när han faller till marken som en säck potatis. Handen som håller i pistolen skakar, inte för att jag är rädd, eller för att jag ångrar det jag nyss gjort, utan för att chocken är alldeles för stor. Den får inte plats i min kropp. Mannen ligger orörlig på marken i sin egen pöl av blod. Han måste vara död, med tanke på att skottet träffade honom i skallbenet. De två andra killarna syns inte till längre då de troligen sprang för sina rädda små liv.
Jag smyger ut ur skuggan så att de båda kan se mig och ett ansiktsuttryck jag inte kan tyda drar över Justins felfria ansikte, kanske är det oro, kanske är det ilska, kanske är det båda; kanske är det något helt annat jag inte ens kan gissa mig fram till. Han vrider hela kroppen mot mig innan han tar stegen fram till mig.
”Sa inte jag åt dig att stanna i bilen?” morrar han mellan sammanbitna käkar. Ilskan syns tydligt i hans kroppsspråk och jag behöver inte tänka två gånger för att lista ut vad hans ilska står för. Jag gick emot hans ord och riskerade en hel del.
Jag tar ett djupt andetag för att samla mig, ”Jag kanske borde ha varnat dig om att jag inte brukar lyssna.” Jag ler sockersött, ett försök för att få honom att slappna av. Det fungerar inte. När han ser på mig utan att säga något biter jag mig i läppen och gräver djupt inom mig för att komma på något att säga eller göra för att få hans ilska att försvinna i luften. Tanken om att pressa mina läppar mot hans finns där, men där finns även vetskapen om att han kommer bli ännu mer galen på mig. Därför trycker undan dem och gräver ännu mer i min tomma hjärna. Jag erkänner, det här kanske inte var så välplanerat men hade jag suttit kvar i bilen hade det varit han som legat på marken i sen egen blodpöl istället för den andre mannen vars namn jag inte har en aning om. Inte vill jag veta heller.
”Du kunde ha blivit dödat.” andas han, nästan plågat som om bara tanken ger honom smärta.
Jag tittar upp på honom genom mina ögonfransar och placerar en hand på hans kind. ”Men det blev jag inte.” Han sluter ögonen och exhalerar genom näsan. ”Jag är här.” försäkrar jag honom. Han placerar två händer vid min midja och pressar mig mot honom. Jag snubblar tafatt till hans armar och han kramar hårdare om mig. Fjärilarna fladdrar i min mage och ett stort leende sprider sig över mina läppar.
”Är du okej?”
Jag nickar mot hans bröst och lutar huvudet bakåt för att möta hans bruna ögon. ”Varför skulle jag inte vara det?” biter jag mig i läppen.
”För att–” han avbryter sig själv och fuktar sina läppar innan han fortsätter. ”Låt oss komma härifrån.”

 

Hotellrummet är chockerande stort när jag kliver in i det och inredningen är förvånansvärt lyxig. Att säga att jag är överraskad vore en underdrift.  
Väggarna är prydda i en guldbeige tapet med snirkliga mönster och längs mitten följer en guldig list varav underdelen har beigea paneler.
”Gillar du det?” ler Justin och stiger in i hotellrummet med våra väskor.
”Gillar? Jag älskar det.” utbrister jag och kastar mig i sängen. Jag flämtar nästen när jag upptäcker hur mjuk den är. ”Jag skulle kunna tänka mig att flytta hit.” Jag sätter mig halvt upp, lutandes på mina armbågar och Justin ler bara medan han skakar på huvudet. Ett leende som skulle få mig att falla på knä om jag inte legat i den här mjuka sängen, vars punkt jag aldrig vill lämna. ”Kom hit.” uppmanar jag Justin och han kliver över rummet för att ställa sig i fotändan av sängen och jag drar ner honom så att han faller halvt över mig innan jag sammanlänkar mina läppar mot hans. Ett helt zoo exploderar i mig när hans läppar rör sig i sync med mina och min hand dras som en magnet mot hans huvud för att dra den genom hans lena hår. Han placerar en hand på min midja för att pressa min kropp mot hans och han drar sin tunga över min underläpp. Jag behöver inte ens tänka innan jag ger honom tillgång till min mun och såfort hans tunga når min slår det gnistor genom hela min kropp. Hans hand vandrar längs min sida och ju mer han rör vid mig desto mer vill jag ha. Hans mjuka läppar lämnar mina för att vandra längs min hals och ett svagt stön lämnar mina läppar.
”Justin”, mumlar jag och för en sekund slutar hans läppar göra magi över min hud, innan han fortsätter. Hans tunga hittar min svaga punkt och jag måste bita mig i läppen för att inte stöna. Med händerna mot hans bröst pressar jag ner honom bredvid och sätter mig gränsle över honom. ”Jag måste duscha”, meddelar jag honom och ett flin sprider sig över hans läppar.
”Med mig?” han tittar hoppfullt upp på mig som ett barn som ber sin mamma om godis, men hans flin förstör det hela.
”Tänker du fråga det varje gång?” biter jag mig i läppen och genast fastnar hans blick på mina läppar. Han placerar sin tumme på min underläpp och jag har inget annat val än att släppa min läpp.
”Tills du säger ja.”
Jag skakar bara på huvudet och reser mig upp från honom för att tassa mot bakgrunden med hans besvikna blick i ryggen. ”Inte den här gången heller Bieber.” är det sista jag säger snor med mig min väska in på badrummet och låser. Jag drar av mig alla kläderna, men istället för att slå på duschen drar jag på mig en simpel svart klänning och till det ett par röda killer-heels jag vet kommer ta död på mina fötter, men det är det värt. Jag drar ett rött läppstift som matchar mina skor över läpparna innan jag fluffar till mitt hår och drar mascara över mina ögonfransar. Sedan öppnar jag försiktigt badrumsdörren och genast hamnar hans blick på mig.
”Hur snygg du än må se ut i den där måste jag fråga.” han slickar sig om läpparna, ”Varför har du på dig det där?”
”Det här är Vegas.” börjar jag och slår ut med armarna. ”Vi ska festa.”