15 - THEY’VE GOT SOMETHING ELSE COMING

En solstråle letar sig in i rummet och min kropp vaknar sakna upp från dess sömn. Jag slår upp ögonen, och ler utan att veta varför. Jag bara känner mig glad, som om något bra kommer hända idag. Jag drar av mig täcket och kastar benen över sängkanten. Golvet känns svalt mot mina fötter när jag tar mig över det mot badrummet. Kläderna hamnar på golvet innan jag kliver in under den varma vattenstrålen och låter vattnet skölja över min kropp. Jag gnuggar in mitt hår med schampo, innan jag sköljer ut det, tar balsam i håret och smörjer in min kropp med tvål. Jag står en stund under den sköna vattenstrålen innan jag drar av vattnet, vrider ut mitt hår och virar en vit handduk runt min våta kropp. Mina fötter lämnar blöta fotspår efter mig när jag styr mina steg ut från badrummet och in i mitt rum för att bestämma kläder. Jag drar på mig ett par spetstrosor under handduken innan jag tar fram en simpel svart behå, och sedan en lila med spets, osäker på vilken jag ska ta.
”Den lila.” säger en röst bakom mig och jag vänder mig förskräckt om, nära att tappa handduken. ”Den är sexigast.” Framför mig står Justin med ett flin på läpparna och jag drar genast handduken tätare kring min kropp. Justins ögon zoomar min kropp uppifrån och ner och jag vrider mig nervöst under hans blick.
En harkling lämnar min strupe, ”Vad gör du här?”
”Jag hade tråkigt.” skakar han på axlarna, men något i hans ögon säger mig att han inte säger hela sanningen.
”Du kunde bara ha gått genom dörren.” konstaterar jag det uppenbara.
Justin flinar, ”Man kan inte leva sitt liv utan lite äventyr.”
Jag svarar inte på det utan vänder mig om igen och knäpper på mig den lila behån. Jag låter handduken falla till golvet, och jag kan föreställa mig Justins flin framför mig, I ögonvrån kan jag se Justin slicka sig om läpparna medan hans ögon vandrar över min halvnakna kropp. Jag drar snabbt på mig ett par avklippta jeans innan jag drar ett linne över mitt huvud; en simpel outfit som duger idag. Jag vänder mig mot Justin som tår med ett flin på läpparna.
”Nu kan du berätta den riktiga anledningen varför du är här.” korsar jag armarna över bröstkorgen.
Justin tar ett steg fram mot mig och jag sväljer. ”Måste det finnas en anledning?”
”Kanske inte.” svarar jag innan jag tar ett steg bakåt, mot dörren. ”Jag kommer snart.”
Utan några fler ord vänder jag mig om och försvinner ut ur rummet, medveten om flinet på Justins läppar. Där nere är det tyst, och det finns inget tecken på liv. De andra måste vara någon annanstans. Min mage som för en stund sen kurrade av hunger, är nu helt tyst och jag är inte ett dugg hungrig längre. Jag tar ett glas vatten istället innan jag försvinner upp igen. Justin ligger på sängen när jag kommer in i mitt rum, men reser sig när han får syn på mig. Han ställer sig en bit framför mig och jag kan känna nervositeten krypa fram. När han tar ett steg fram till mig backar jag automatiskt ett, ända tills jag min rygg slår emot något hårt, och jag är fast mellan Justin och väggen. Han stannar inte förrän det knappt finns något utrymme kvar mellan oss, och jag kan känna mitt hjärta dunka hårt i bröstet. Han står så nära mig att jag kan känna hans andedräkt träffa mig ansiktet. Jag känner mig som paralyserad; jag kan inte röra på mig, än mindre göra något över huvud taget. Hans läppar är bara några centimeter från mig, och det får mitt huvud att snurra. Jag vill känna hans läppar mot mina, smaka på dem. Han placerar en hand vid min midja, så fjäderlätt att det nästan inte känns. Mina ögon är fasta i hans, och jag kan skymta en gnista i hans hasselbruna ögon. Han lutar försiktigt sitt huvud framåt och jag känner luften fastna i halsen. Hans läppar snuddar vid mina och jag sluter mina ögon. Han pressar dem helt mot mina och en massa fjärilar börjar dansa i min mage. Justins läppar är först mjuka och försiktiga mot mina, men när jag placerar en hand vid hans nacke för att pressa hans huvud närmare mig blir dem mer ivriga mot mina och jag kan känna en gnista fara genom min kropp. Hans läppar mot mina känns perfekt, som om det är allt jag någonsin önskat mig. Med hjälp av handen han har på min midja pressar han min kropp närmare hans samtidigt som han drar sin tunga längs min underläpp. Jag öppnar munnen för att ge honom tillgång och hans tunga börjar genast utforska min mun. När vi båda måste ta luft särar Justin sina läppar från mina, och tar ett steg bakåt. Jag saknar genast hans kroppsvärme, och även hans läppar. ”Jag måste gå.” andas han och backar undan från mig. Han försvinner ut från mitt rum genom balkongen, medan jag chockat står och ser efter honom.

En djup suck lämnar mina läppar och jag drar frustrerat en hand genom mitt hår. För en sekund tänker jag styra bilen till stället där jag brukar tänka, men det kommer bara påminna mig om Maddison, så jag styr bilen mot en bar jag inte varit på, på länge. Just nu är det nog enda sättet att rensa mina tankar på.
När bilen är parkerad kliver jag ur den, och in till baren som är ganska tom.
”Long time, no see Bieber”, säger Lucky – mannen som äger baren – leendes så att alla hans tänder syns. ”Yeah man”, nickar jag och tar plats på en av dem höga barstolarna.
”en öl, gissar jag?”
”Yep”, han börjar genast förbereda ölen, och inte alls en lång stund senare står en iskall öl framför mig.
”Den står på huset.” meddelar han mig och jag tar en klunk för att smaka på den. ”Något nytt på tjejfronten? Hittat ditt livs kärlek?” skojar Lucky; han är väl medveten om att jag endast ser tjejer som ett knullobjekt. Kanske inte längre. Jag pressar tillbaka tanken i bakhuvudet, då jag är här för att inte tänka på henne.
”Nah, inte direkt.” Han skrockar och torkar disken med en gammal trasa som inte är så vit längre.
”Tänkte väl det. Något nytt gällande affärerna?” Lucky är också med i den kriminella världen – han brukar hålla koll på transporterna, men just när The JMs snodde våra transporter var han bortrest, och därmed tog dem chansen. Man skulle inte kunna säga att Lucky står på någon speciell sida, men JMs står inte direkt på goda termer med honom.
”De har något annat som kommer för dem. Dem tror att dem äger den här stan, men dem är inte ens härifrån.”
”Yeah,” håller jag med honom. ”Dem har precis startat ett krig, men vi alla vet att det inte är något dem kan avsluta.”
TACK CELEBNOVELL FÖR HJÄLPEN, TUSEN KRAMAR TILL DIG BOO♡
No problem babe! ♥
Älskade verkligen slutet... det var något extra med deras samtal. Och kollaget ska vi inte prata om... unf. *_*
åhh jätte bra !!! :)
OMG OMG jaddison moment!! :D.. Helt otrolig grymt bra kapitel!, lika bra som alltid.. Längtar till nästa kapitel ❤️
Bra!😝
Lika bra som vanligt! ;)
:O Sjukt bra, älskar din novell! Du är sjukt bra på att skriva!
Såå bra längtar tills nästa
Jag hade skrivit världens längsta kommentar på det här, så försvann den! Jag suger riktigt hårt. Måste försöka komma ihåg allt, för vill verkligen inte att du ska gå miste om en enda mening som handlar om hur bra du är. Du förtjänar alla komplimanger och all cred i hela världen!
Först och främst vet du ju att jag fäster mig vid så udda småsaker och i det här kapitelt älskade jag hur hon vaknade och var glad, "utan att veta varför." Det var så så så fint skrivet av dig och med dem få meningarna var mitt humör genast på topp. Maddison var glad, därför var jag glad. Dessutom hade jag ju ett heeelt kapitel framför mig att läsa. Hur skulle jag inte kunna vara glad då?!
När Justin smög sig på Maddison kunde jag se det framför mig. Precis som på film kunde jag se och höra hur han stod bakom henne och tyckte att hon skulle välja den lila. Sedan var det fett coolt och modigt gjort av Maddison att byta om framför honom trots att han gjorde henne nervös. Hon gjorde det liksom på ett kaxigt sätt, som att hon inte brydde sig om honom och att han stod och kollade på, till skillnad från typ Beverly som hade gjort det på ett kom-och-ta-mig-sätt. Jag tror att det gör Justin ännu mer intresserad, hur avvaktande Maddison är, eller iaf låtsas vara. Speciellt eftersom att han kysser henne direkt efteråt.
Och den kyssen. OH. MY. GOD. Jag själv är typ andfådd och kippar efter luft och tror att Maddison är jag. Tyvärr är det ju inte så, men nästan så bra och verkligt som du skriver. Jag önskar verkligen. Det här kapitlet var ännu ett bevis på att du ÄGER, vilka sorts scener du än skriver, och av alla situationer och känslor jag suger på att skriva är kyssar nog bland det jag är sämst på. Men det här var ju helt magiskt sanslöst bra.
Som Justin sedan beskrev kyssen beskriver jag även dig och ditt kapitel - perfektion. I framtiden kommer jag älska att läsa dina böcker, se på tv när de blir film och kunna säga att jag känner dig! (sort of) Hehe. Tack för ett jättebra kapitel och för att du är bäst!