”Nej”, morrar Justin och tar ett steg åt sidan för att blockera dörren. ”Du följer inte med.”
Det är inte en begäran, något han ber mig att göra, utan ett konstaterande. Ett konstaterande att jag stannar hemma. Ett konstaterande jag inte tänker acceptera.
Jag vet inte hur länge vi har haft den här konversationen om huruvida jag ska stanna hemma eller följa med för att tortera information ut ur Tate, men tillräckligt länge för att Dwayne har hunnit blivit otålig. Det är inget han visar, men det syns på hans kroppsspråk.
Jag kastar frustrerat med armarna, något jag har en tendens att göra när jag blir arg. ”Sluta försöka kontrollera mig och mina beslut, det var det Joseph gjorde och det var därför jag stack!”
Justin ryggar tillbaka som om jag har slagit honom och jag inser vad som nyss lämnat mina läppar. ”Fine, whatever.”
”Justin–” börjar jag, men han är redan utanför dörren med stegen styrda mot bilen. Dwayne ler svagt för att lätta på situationen och jag drar på mig min jacka med en suck. Bråka är allt vi verkar göra den senaste tiden.
Vägen till bilen känns snarare som hundra meter, än de tio de egentligen är. Bilen vi tar idag är inte Range Rovern, utan istället Justins jaguar, som omväxling. Jag hoppar in i baksätet och trär på mig bältet innan jag lutar huvudet mot fönstret med en suck.
Dwayne fyrar av ett leende ifrån framsätet, något jag knappt ens lägger uppmärksamhet på. Justin kör igång bilen med ett brummande läte och rullar ut från uppfarten och ut på vägen.
Jag har ingen aning om vart det har placerat Tate, då Justin igår hade insisterat på att skjutsa mig hem innan det tog Tate härifrån, men jag anar att det är på en avlägsen plats där det är svårt att hitta honom om du inte vet lokaliseringen.
Justin kör vidare in mot staden och jag gissar på att platsen vi ska till ligger på södra sidan av Stratford, och inte norra som vi bor på.
“Justin”, börjar jag, men biter mig i läppen när jag inte vet hur jag ska fortsätta.
Han byter grepp om ratten och slickar sig om läpparna. “Vad?”
Jag öppnar munnen för att säga något men min hjärna är blank så det enda som kommer ut är ett fånigt pip. Justin möter min blick i backspegel och genast mjuknar hans ansiktsuttryck.
“Maddison”, suckar han och jag sväljer. “Inte nu.”
Jag skiftar obekvämt på mig i bilsätet och flyttar blicken mot sidofönstret samtidigt som jag försöker ignorera den stela stämningen som byggt sig runt omkring oss.
Innan var inte bilresan bekväm, men den var inte heller reserverad som den är nu.
När bilen en stund senare stannar är jag glad att vi äntligen är framme och skyndar mig ut från bilen. Vi är mitt i ingenstans, som jag misstänkte, med en byggnad framför oss. Den är uppbyggd utav rött tegel med sprickor lite här och var med att tak som ser ut att rasa ihop när som helst. Huset har mystiskt nog inga fönster, men däremot en dörr gjord utav stål.
Nycklar dinglar i Dwaynes händer och han tar ett kliv mot dörren för att sticka in nycklarna innan han vrider om och drar upp dörren.
Inne i tegelhuset är det mörkt med damm i varje hörn och lampor som inte fungerar. Dwayne kliver in i det kusliga huset med både mig och Justin i hälarna. Huset är inte uppdelat mer än att det finns källare.
Där nere antar jag att Tate är. Fångad, precis som jag för bara några veckor sen. Tanken får en rysning att fara genom min ryggrad.
Våra skosulor ekar mot trappstegen när vi tar oss ner mot källaren. Mitt hjärta börjar banka hårdare och handsvett bildas i mina handflator. Jag drar nästan efter andan när min blick faller på Tate som sitter fångad i en stol, med både händer och fötter fastknutna. En tillbakablick blixtrar framför mina ögon, från när det var jag i den stolen. Jag blinkar för att få bort bilden innan jag återgår till nutiden och ser på Tate.
“Nämen se, är det inte de tre musketörerna?” skrockar han och ser på oss alla tre. “Fint att se dig igen Maddie.”
“Jag skulle säga detsamma, men jag gillar inte att ljuga.”
Tate fnyser och skiftar blicken mot Justin istället, “Stingslig tjej du har Bieber. Slår vad om att hon är bra i sängen.”
Justin knyter nävarna och spänner käken men innan han hinner göra mer än så hindrar Dwayne honom. Tate flinar triumfierande. Mer än så behövs det inte för att Justin ska slita sig ur Dwayne grepp och kasta sig på Tate med ett slag i hans ansikte.
Ett stön utav smärta lämnar hans strupe och slaget var tillräckligt hårt för att få honom att spotta blod. “Svag punkt?” ler Tate och ännu ett slag träffar honom, den här gången vid hans högra öga.
“Det räcker.” Dwayne kliver in och griper tag i Justins tröja för att sedan dra honom bakåt. Blod hittar sin väg nerför Tates haka och jag kan inte låta bli att grimasera trots att jag inte har något problem med blod. Ändå ger det mig en obehaglig känsla. “Håll dig samman.” mumlar Dwayne med spända käkar och släpper taget om Justin.
“Hur mår systern din, Dwayney-boy? Juste, hon är en hora, eller hur var det nu?” Dwaynes ögon mörknar, men inga mer tecken på ilska än så syns i hans kroppsspråk. Tate riktar tillbaka blicken mot Justin. “Eller var det inte Biebers lilla sex-objekt?”
Den meningen träffar oss alla tre som ett slag i magen och jag kan se både Justin och Dwayne spänna sig. Med blicken fortfarande på Tate öppnar Justin munnen, “Gå till bilen Maddison.” Jag är på väg att inflika när han ber mig igen, den här gången skarpare. “Bilen. Nu.”
Med luften i halsen styr jag stegen mot trappan, för att därpå nästan kasta mig upp för den. Väl däruppe stannar jag och ser bakåt, med en idé dunkandes innanför mitt skallben.
Gör det inte, viskar en röst i mitt huvud, men min nyfikenhet är allt för stor för att jag ska lyssna. Tyst smyger jag tillbaka nerför trappan och kikar fram bakom väggen.
Jag flämtar nästan när jag får syn på vad som sker. Dwayne har ett fast tag om Tates hår, för att hålla hans huvud stilla, medan Justin nitar in slag efter slag i hans ansikte.
Trots att blodet får kväljningar att resa i min hals kan jag inte slita blicken ifrån dem.
När hans ansikte är sönderslaget kan jag inte ta det mer, då blodet är för mycket, så jag rusar snabbt upp från trappan för att istället sätta mig i bilen och vänta.

“Maddison!” Joelle viftar med en hand framför mitt ansikte för att försöka få tillbaka min uppmärksamhet och jag spärrar förvånat upp ögonen. “Lyssnar du ens?”
“Nej, förlåt, jag var så inne i mina tankar. Vad sa du?” Jag ler och tar en klunk utav mitt vatten.
“Det spelar ingen roll. Är du okej?” Joelle ser oroligt på mig. “Du verkar så borta.”
Jag skakar bort det med en axelryckning och ser istället ner på min pasta. “Jag mår toppen.”
“Är det Justin?” gissar Joelle.
“Nej.” Ja.
Joelle öppnar munnen för att ställa en ny fråga när Justin kliver in i köket och mitt hjärta kan inte låta bli att hoppa vilt i mitt bröst bara av synen av honom. Han ger inte så mycket som en blick åt Joelle utan går raka vägen till mig. Överraskande nog placerar han armarna runt mig och lutar sin haka mot min axel.
”Vi måste prata.” mumlar han strax vid mitt öra och jag drar nervöst med mina fingrar längs mina trasiga jeans.
Joelle ler på andra sidan av bordet och jag är snabb med att resa mig upp för att dumpa resten av min pasta i diskhon innan jag tar Justins hand och leder honom ut till uteplatsen.
Det kanske inte är världens bästa plats mitt i november med tanke på kylan, men den bryr jag mig inte om särskilt mycket när jag har Justin i min närvaro.
”Justin–” ”Maddison–” börjar vi samtidigt och jag biter mig i läppen.
”Du först.” bestämmer Justin och stoppar händerna i sina framfickor.
Jag tar ett djupt andetag. ”Förlåt, jag menade inte det jag sa. Om Joseph…” Jag slickar mig om läpparna och ser försiktigt in i Justins ögon. ”Men du kan inte kontrollera mina val hela tiden. Jag hatar det.” erkänner jag och ser bort från Justins blick.
“Du vet att jag endast gör det för att skydda dig.” Han sväljer och tar ett steg fram för att ta min hand och dra mig till honom. “Jag skulle aldrig förlåta mig själv om något hände dig. Det har redan hänt en gång, jag tänker inte låta det hända igen.”
Det får mig att le. “Men du kan inte skydda mig hela tiden.”
Han drar en hand genom sitt hår och suckar. ”Jag vet.” Han pressar mig närmre honom och jag drar in hans doft i min näsa. ”Förlåt. Jag älskar dig.”
Istället för att svara ställer jag mig upp på tå för att fånga hans läppar med mina i en mjuk kyss som sänder stötar genom hela min kropp och mitt hjärta att fladdra.
”Jag hatar när vi bråkar.” bekänner jag när kyssen är avslutad. ”Det suger.”
”Jag med, baby. Låt oss sluta bråka, okej?” Han ler och jag kramar om hans nacke.
”Deal. Vet du vad jag tycker vi ska göra nu?” Jag biter mig i läppen och han skakar på huvudet. ”Se på film.” jag lutar mig upp för att viska i hans öra, ”och mysa.”
”Låter perfekt.” Jag placerar en sista kyss på hans läppar innan vi beger oss upp mot mitt rum.
Vi gosar upp oss i min säng med en film spelandes på teven, jag med huvudet lutandes mot Justins bröst så att jag kan höra hans hjärtslag och med benen ihoptrasslade i hans. Och trots att det är så olikt oss kan jag inte låta bli att älska det.

Detta kapitel är liiiiiite längre än det brukar vara, men jag lovar att det blir längre än såhär så fort jag börjar med nästa. Fick lite moraliskt stöd och hjälp och även inspo med detta kapitlet av Liv från MBS. (Klicka hääär för att komma dit) Tack darling❤️
Nästa kommer så snart som möjligt, läs och kommentera sålänge bae's! Kramisar❤️