STRATFORD 
POPULATION 32 000

Jag tittar på skylten framför mig en lång stund. Jag vet inte varför, men det här känns rätt. Jag vill stanna här, och börja om mitt nya liv, om man nu kan kalla det, det.
Jag trycker ner gaspedalen och fortsätter in i staden som jag nu skulle kunna kalla hem. Jag har ingen aning om någonting om den här staden, men det gör det hela mer spännande. Vem vet vad för hemligheter som döljer sig bakom staden?
Massor av hus svischar förbi när jag kör genom gatorna. Jag kommer nog inte hitta någonstans att bo förrän om några dagar, kanske till och med veckor, så jag kan lika gärna leta upp ett hotell. Jag har pengar till det, så det är lika bra.
När jag kört förbi en massa kvarter kommer jag in till staden, eller vad man nu ska kalla det. Jag ser ett flertal motell, och lite mindre hotell, men väljer att köra förbi dem och leta efter ett bättre hotell istället. Det skadar inte att unna sig lite lyx ibland.
Efter några minuter av körande hittar jag ett fyrstjärnigt hotell som jag tar in på. Rummet är fräscht och ljust, inte alls som på motellet.
Min utmattade kropp faller ner på sängen efter att jag dumpat väskorna på golvet. Jag är trött och utmattad men ändå kan jag inte sova. Sömn är något som tydligen är svårt att få den senaste tiden. Men jag vill samtidigt inte sova, i alla fall inte nu mitt på dagen.
En suck lämnar mina läppar, och jag reser mig upp från den sköna sängen och släpar mig till badrummet där jag tar en lång och skön dusch. Därefter klär jag på mig och beger mig ut på Stratfords gator för att utforska staden. Jag tar inte bilen utan väljer att gå.
Hotellet ligger ganska centralt i staden så jag behöver inte gå långt för att komma till ett köpcentrum. Utbudet av butiker är inte det största, men det duger. Dessutom kan man åka in till en större stad i närheten om det vore så.

Mina skor låter mot betonggolvet när jag går längre in i lagerlokalen där jag ska möta Fernandez för att ge honom det han vill ha i utbyte mot pengar. Informationen jag samlat in åt honom är värdefull, något båda av oss vet, så summan pengar jag kommer få är hög. Jag jobbar inte åt honom, men då och då gör jag saker åt honom för att få pengar.
”Trevligt att du kunde komma i tid trots att jag ändrade plats. Du är duktig Bieber, det måste jag erkänna.” hörs hans röst samtidigt som han dyker upp från mörkret.
Hans hår är rufsigt, byxorna hänger slarvigt på hans höfter och man kan se hans rödrosiga kinder i mörkret och jag förstår varför han ändrade plats – Han hade något att göra, eller snarare någon att göra. Bara tanken gör mig äcklad, han är över femtio.
Jag himlar med ögonen, han vet att jag är duktig, aldrig har jag svikit honom. Inte för att det är särskilt svåra saker han vill att jag ska göra, som han verkar tro, men det underlättar bara för mig. ”Låt oss göra det här snabbt och smidigt. Båda vill komma härifrån så snabbt som möjligt.” Jag nickar bara som svar och räcker fram mappen med informationen han vill ha. Han tar mappen och kollar igenom några av papprerna medan jag otåligt står och väntar på att få det jag kom hit för – pengarna. Han nickar gillandes och räcker sedan fram en väska som är full med pengar. ”Bra jobbat Bieber.” Jag svarar inte utan tar bara tag i väskan och vänder mig om för att börja gå härifrån. Jag vill vara tillbaka i Stratford så snabbt som möjligt eftersom att jag har andra saker att göra. ”Jag hör av mig om det är något mer!” ropar han efter mig. Jag fortsätter bara gå, glad över att få komma härifrån.
Månen lyser upp träden och får dem att kasta skuggor på gruset som knastrar under mina fötter. Jag låser upp min bil och kastar in väskan i baksätet utan att kolla så att det verkligen är pengar där, jag behöver inte göra det – Fernandez sviker inte mig, på samma sätt som jag inte sviker honom. Så fort jag satt mig framför ratten startar jag bilen och kör snabbt där ifrån.

Mötet gick bättre än jag förväntat, jag trodde att han skulle säga mer. Inte för att jag bryr mig egentligen, han kan säga vad fan han vill, jag bryr mig inte ett skit bara jag får mina pengar som utlovat.
Vägen är mörk och det enda som lyser upp den är strålkastarna från bilen, men man kan inte se längre än några meter. Tystnaden i bilen lämnar plats åt mina tankar och jag är glad över att ingen annan åkte med mig. Fast dem brukar aldrig göra det, dem vet ändå att jag inte vill, eller ens behöver det. Dock brukar Beverly vilja följa med men jag orkar inte med hennes tjat.  

Jag styr mina steg nerför trappan och mot köket. Jag kom hem sent i natt, och då smög jag in för att inte väcka något. Jag har inte fått så mycket sömn, men det får jag inte ofta nuförtiden. Där nere möts jag av en tokglad Beverly som genast börjar klänga på mig.
”Hej Justy.” mumlar hon sexigt i mitt öra medan jag står med näsan i kylskåpet.
”Sluta kalla mig det.” säger jag irriterat och tar ut ett mjölkpaket för att dricka direkt ur det. När jag är klar ställer jag tillbaka den och vänder mig om mot Beverly.
”Varför?” frågar hon och biter sig i läppen samtidigt som hon drar en hand över min nakna bröstkorg. Jag kan inte stå emot och pressar upp henne mot kylskåpet innan jag pressar mina läppar hårt mot hennes. Hon flämtar till av den plötsligt rörelsen och jag tar chansen att tränga in min tunga i hennes mun. Hon är snabbt med på noterna och hennes tunga börjar genast fighta med min. Mina händer börjar vandra skamlöst över hennes kropp, och jag pressar mina läppar mot hennes hals upp mot hennes öra.
”Gå upp och vänta på mitt rum.” viskar jag och hon nickar genast, medveten om vad som kommer hända snart. Hon börjar genast gå uppför trappan, noga med att vicka extra mycket på rumpan. Jag kastar en sista blick på henne innan jag kliver ut från köket och in till vardagsrummet där killarna sitter.
”Det var på tiden Bieber.” säger Lane och jag himlar med ögonen och sjunker ner i fåtöljen med allas blickar på mig.
”Hur gick det?” frågar Dwayne.
”Perfekt.” svarar jag enkelt.
Dwayne drar irriterat en hand genom hans hår. ”Och pengarna?”
”Ligger i hallen.” Dwayne suckar frustrerat åt mina korta svar, men jag bryr mig inte. Vill han något får han fråga.
”Du vet, det skulle vara lättare om du gav mig riktiga svara istället.”
Jag biter ihop käken och knyter irriterat mina nävar. ”Och det skulle vara bättre om du kunde hålla käften, men jag antar att det aldrig kommer hända.” snäser jag och reser mig upp trots att ingen av dem har fått svaren de vill ha. Inte för att jag bryr mig, jag har viktigare saker att göra. Som att knulla Beverly.
På vägen uppför trappan vandrar mina tankar till tjejen jag fick en skymt av på bensinmacken, men tankarna passerar bara och inte sent därefter har mina ben lett in mig till mitt rum där Beverly uttråkat ligger och väntar.
”Det var på tiden.” säger hon när jag kommer in i rummet. Mer hinner hon inte säga innan jag har placerat mig över henne och attackerat mina läppar mot hennes hud.
Våra kläder ligger bara några minuter senare i en hög på golvet, och våra varma kroppar rullar runt under lakanen. 

Justins perspektiv, vad tycker ni? I nästa kapitel händer lite mer spännande grejer, så håll i er ;)
Vill även säga tack till alla fina kommentarer, ni anar inte hur mycket det betyder. Ni alla förtjänar en bamsekram. 

 

Tack kära du. Självklart kan jag länka mina favorit noveller! :) 

 

celebnovell.blogg.se 

Skitgrym novell, rekomenderas starkt. Det är ren perfektion. 

 

smilingbieber.blogg.se

Skriver på sin första novell som är jättebra, helt perfekt. 

 

mybieberdrug.blogg.se 

Just nu skriver hon en fortsättning på hennes första novell och den är skitbra. Ganska annorlunda, på ett bra sätt. 

 

myybieberstoory.blogg.se

Två tjejer som skriver en helt grym novell. 

 

biebsdrew.blogg.se 

Asbra novell, med bra och spännande handling. 

 

Tror det var alla, kan ha missat någon.