Den höga dunkande musiken hörs långt ifrån klubben och jag kan känna blodet rusa i kroppen bara genom att höra det. Det är som om jag är gjord för att festa.
Mina höga klackar som passar perfekt till min svarta, tighta klänning och röda läppar, låter mot asfalten och meddelar varje gång jag tar ett nytt steg. Mitt bruna hår hänger löst över mina axlar i perfekta lockar, och trots att det är kväll så känns det inte ett dugg kallt.
En vecka har gått sedan jag kom till Stratford, och jag trivs redan i staden trots att jag inte haft mycket att göra. Men jag måste hitta någonstans att jobba och sedan någonstans att bo, till en början i alla fall. Och inte vet jag att båda finns bara runt hörnet.
Men ikväll ska jag släppa loss och låta alkoholen ta över blodet.
Jag vet att klubben är nära nu, det hörs eftersom att musiken bara blir högre och högre ju närmare jag går. Klubben jag ska till har jag gått förbi många gånger på dagarna när jag tagit en joggingtur eller helt enkelt bara gått, och om jag minns rätt så heter den Cosmo.
Jag svänger in på en gata, och i slutet av gatan kan jag se skylten Cosmo som lyser med neonbokstäver. Ett leende sprider sig på mina läppar över att jag funnit rätt i mörkret, och jag skyndar på stegen för att komma fram närmare.
Gatan är tyvärr lång, och jag måste sakta ner för att inte snubbla i mina höga klackar. Gatan är mörk och läskig, och det enda som är öppet är klubben. Allt annat är stängt och ser gammalt ut.
Jag vet att jag kommit in i en del av Stratford som kanske inte är lika trevlig som den andra delen, men för stunden bryr jag mig inte.
Kön in till klubben är lång, men på något sätt råkar jag hamna längst fram. Med endast ett leende mot vakten kommer jag in till den varma klubben.
Därinne luktar det starkt av alkohol blandat med svett, och massor av människor står och dansar till den höga musiken. Precis som det ska se ut på klubbar.
Jag söker med blicken efter baren och hittar den snabbt. Jag går fram till den och beställer en drink som mest består av vodka. Bartendern är snabb med min dricka och jag placerar en fem dollars sedel på baren.
Jag tar en klunk av drickan, och genast glider den brännande alkoholen ner i halsen. Jag tar ännu en klunk och kollar mig runt omkring i klubben. Jag möter en blick jag tycker mig känna igen, men jag kan inte sätta fingret på honom. Jag är den första att bryta den intensiva blicken, och när jag lägger extra tanke på det vet jag vart jag känner igen honom från. Från Macken.
Jag tittar dit igen, endast för att mötas av någon annan som står och dansar precis där den mystiske killen stått för några sekunder sen.
”Hey, kan jag sätta mig här?” frågar en glad, tjejig röst och jag tittar åt sidan där en blond tjej står med ett leende på läpparna. Jag nickar och fingrar på min mugg.
”Absolut.” ler jag och hon sätter sig glatt ner.
”Är du här ensam?” frågar hon och beställer sedan något att dricka. Jag nickar sakta utan att säga något mer. ”Har du nyss flyttat hit? Jag känner inte igen dig.” hon lutar huvudet åt sidan och tittar frågandes på mig.
”Ja, ehm, jag kom hit för en vecka sen.” Jag biter mig i läppen och funderar på att säga något mer, men låter bli.
”Jaha, trevligt att träffas. Jag är Joelle. Joelle Adams.” hälsar hon och håller fram sin hand. Jag skakar den vänligt och säger, precis som hon, mitt namn. Hon börjar genast prata på om hur staden är, och att hon bott här hela sitt liv. Jag får reda på att hon är nitton, vilket betyder att hon är ett år äldre än mig och att hon inte heller går på college. Innan ens tio minuter gått vet jag att jag kommer komma bra överens med henne, och att vi kommer bli bra vänner.
Hon verkar vara en glad och härlig person jag gärna vill lära känna bättre.
”Hey babe, prata inte för mycket och skräm bort denna vackra tjej du lyckas hitta.” säger en blond, lång kille som kommer upp bredvid Joelle. Hon ler och fnissar, och jag antar att killen är hennes pojkvän.
”Maddison, det här är min pojkvän Lane, Lane det här är Maddison.” presenterar hon oss och jag ler mot Lane.
”Trevligt att träffas Lane.” säger jag vänligt.
”Måste säga detsamma.” säger Lane och tar upp min hand och ger den en lätt kyss. Jag sneglar mot Joelle, men hon ler bara lyckligt och verkar inte ha något emot det alls, så jag ler bara. ”Varför kommer ni inte bort till oss?” erbjuder Lane och jag kollar mot Joelle som kollar på mig och jag brister ut i ett stort leende.
”Visst.”
Lane lägger en arm runt Joelles midja och Joelle ler lyckligt mot honom. Jag följer efter dem dit jag antar personerna dem är här med är, och möts strax därefter av en grupp killar, och ytterligare än tjej med långt, mörkt hår som sitter i de två sofforna. Den okända tjejen ger mig genast en bitchblick såfort hon får syn på mig, något jag ignorerar.
”Hörni, det här är Maddison.” säger Lane högt för att få allas uppmärksamhet, och genast vänder sig alla blickar mot oss. En kille med smutsblont hår hälsar och jag får reda på att hans namn är Dwayne. Jag hinner knappt hälsa på alla innan Dwayne, Joelle och Lane pratar med mig och jag är upptagen i en konversation. Men jag kan inte låta bli att märka killen som sitter i hörnet, bredvid bitchen. Det är killen från macken igen.

”Ursäkta, jag måste bara ta lite luft.” säger jag och reser mig up. Joelle nickar bara innan hon fortsätter konversationen med killen vars namn jag inte kommer ihåg. Jag hittar snabbt ut till den friska luften och jag tar genast ett nytt andetag. Frisk, ren luft når mina lungor och jag slappnar av.
Jag står en lång stund ute för att få i mig ny och frisk luft. Efter en stund kommer ett gäng äldre killar, runt trettioårsålder kanske. De alla är muskulösa, och biffiga, men jag låter mig inte skrämmas. Det är inte farliga, eller hur?
Alla förutom en kille går förbi mig och fortsätter mot ingången av klubben. Istället stannar han framför mig med ett flin på läpparna och jag vet att jag borde ha gått in. Mitt hjärta börjar genast dunka hårt i bröstet, och luften fastnar i halsen.
”Vad gör en så vacker tjej som du här, alldeles ensam?” flinar han och jag sväljer hårt och försöker dölja min nervositet. Men vem försöker jag lura, vilken person som helst hade kunnat se hur nervös jag är. Den okända killen tar ett steg fram mot mig, och jag tar ett steg bakåt. Tyvärr fastnar jag mellan honom och husväggen, och jag kan inte rymma någonstans. Jag är fast.
Jag kollar mot både och höger i fall att någon skulle se oss, men eftersom att vi är en bit från klubbens ingång syns ingen till. Mannen fortsätter flina och tar upp sin hand för att röra vid min kind. Jag blundar när jag känner hans ena hand på mitt lår, farligt nära kanten på min klänning. När jag öppnar ögonen igen är hans ansikte farlig nära mitt, och bara någon sekund senare är hans läppar pressade mot min hals.
”Sluta”, får jag fram, men han fortsätter. ”snälla”, fortsätter jag vädja men jag kan känna hans sliskiga flin mot min hud.
”Du kommer inte be mig sluta när jag har dig i min säng.” mumlar han mot min hud, och jag börjar skaka av både rädsla och kyla.
Han pressar sin kalla kropp mot min och jag önskar att det här bara är en mardröm som jag kommer vakna upp ur närsomhelst. Men tyvärr är det på riktigt.
Verkligheten börjar komma ikapp mig och jag inser att jag inte ens försökt fighta emot. Jag pressar mina händer mot hans bröst och försöker trycka honom bort från mig. Inget händer. Rädslan börjar sakta segla iväg och istället pumpar adrenalinet i mig. Jag tänker inte låta det här hända, han ska inte få som han vill.
Modigt tar jag upp mitt knä och knäar honom mellan benen, samtidigt som jag armbågar honom i ansikte med all min kraft. Han stönar av smärta och hukar på sig.
Jag tar chansen och knäar honom i ansiktet, riktigt hårt. Inte förrän jag tittar upp ser jag Joelle som chockat kollar på mig.
”Hur fan lärde du dig det där?” undrar hon chockat och ett leende sprider sig på mina läppar.
”Min far”, svarar jag bara enkelt och skakar på axlarna som om det vore ingenting. ”vad gör du här ute?” frågar jag och kliver fram till Joelle som fortfarande är lika chockad. Hon tittar en lång stund på mannen som fortfarande ligger på marken i smärta, innan hon kommer tillbaka till verkligheten och kollar på mig.
”Du var borta länge, så jag tänkte bara kolla vart du tog vägen.” säger hon med en röst som menar att hon faktiskt bryr mig, och en värme sprider sig inom mig när jag inser att hon är en vän värd att behålla.