18 - THE LAST PIECE OF THE PUZZLE

 Jag ler över att hon faktiskt sa förlåt om det. Det är inte så att vi hade några planer. Dock antog hon nog att jag ville träffa Justin, och det är sant. Men samtidigt vill jag inte göra det. Som automatiskt letar sig mina fingrar upp till mina läppar. Det har gått flera dagar sen han kysste dem på riktigt, några minuter sen han gjorde det i mina drömmar. Jag kan inte låta bli att önska att drömmen varit verklig, eller i alla fall hans läppar mot mina. Det var perfekt; hans läppar mot mina, som två pusselbitar som passar perfekt. Det är så det känns, och jag vet att det inte borde kännas så. Jag kom inte hit för att hitta kärlek. Jag visste det inte innan, men den mörka sidan är precis varför jag är här. En sida av mig jag alltid vetat har funnits, men det är en sida jag ignorerat, dolt. Det här är det jag är byggd för att göra. Vara kriminell. Vara en del av något mörkt. Vara en del av det här. Det behövdes bara den rätta platsen för att den delen skulle stiga fram.

”Ray Martin hittades död i natt med en kula mitt i pannan. Polisen tvekar inte med att säga att det är mord. Martin har ett kriminellt förflutet, och i den kriminella världen hinner man skapa sig många fiender. Frågan är bara vilken av dem som brydde sig tillräckligt mycket att få Ray död, att han kastade bort Rays liv som en gammal trasa.” Lane kollar sammanbitet upp från tidningen. Jag tvekar inte innan jag öppnar munnen.
”Det är McCann.”
Lane skakar på huvudet. ”Det skulle lika gärna kunnat vara JMs.”
”Ray jobbade för JMs, varför skulle dem döda honom?” kontrar jag. Jag är helt säker på att det är Jason.
”Hur vet du att det inte är JMs? Han kanske gjorde ett misstag och fick betala det med sitt liv.” 
”Då skulle dem inte döda honom. Dem skulle göra hans liv ett levande helvete.”
”Justin har rätt. Ray var en tillgång, dem skulle inte kasta iväg honom så lätt. I såna fall måste han ha gjort misstag efter misstag. Och det kan inte ha varit små sådana.” inflikar Brayden.
”Det kanske han gjorde.” med det kliver Lane ut från köket, och jag ser efter honom. Han döljer något, och det är inte en chans att jag ska låta det glida undan. Om han vet något jag inte vet tänker jag definitivt ta reda på det. Jag stiger efter honom och stoppar honom i hallen.
”Vad är det du försöker dölja?” slänger jag ilsket ur mig och Lane spänner käken.
”Inget jag måste berätta för dig”, spottar han och innan jag hinner reagera försvinner han ut genom dörren och jag finner mig själv med att stirra efter honom med knytna nävar. Jag drar frustrerat en hand genom mitt hår och styr stegen uppför trappan och in i mitt rum. Jag tänker under inga omständigheter släppa det här, jag tänker ta reda på vad han döljer. Informationen är viktig.
 

Mina knogar kolliderar med boxningssäcken framför ett antal gånger, och trots smärtan fortsätter jag för att få ut min ilska. En bild av Maddison ifrån gymmet när jag och Dwayne stötte på henne när hon gjorde samma sak målas upp i mitt huvud och jag lägger ännu mer kraft i slagen för att få bort den.
”Kör hårt, ser jag.” talar någon bakom mig och jag stannar upp i mina rörelser. ”Någonting hände, eller hur?” Jag vänder på huvudet och får syn på Dwayne som står lutad mot dörrkarmen med ett flin på läpparna.
”Jag vet inte vad du pratar om”, ljuger jag och drar bort svetten i min panna med baksidan av min hand. I själva verket vet jag exakt vad han pratar om. Han kastar en flaska med vatten åt mitt håll och jag fångar den med en hand och klunkar i mig innehållet.
”Då måste jag kanske påminna dig. Förra veckan, din bil var inte här. Jag vet att du åkte till Maddison.” Jag sväljer hårt, och bilden med Maddison läppar mot mina tar plats i huvud. För att vara ärlig så var det den bästa kyssen jag någonsin haft.
”Jag kysste henne.” erkänner jag och Dwaynes flin blir större.
”Du gillar henne.”
”Nej det gör jag inte.” nekar jag det. Det är en lögn, och båda vet det. Sanningen är att jag håller på att falla för henne och jag kan inte låta det hända.
”Du måste släppa in henne.”
”Jag kan inte. Hon kommer skadas.”
Dwayne skakar på huvudet, medveten om vad jag syftar på. ”Har du glömt att hon redan är inne? Det finns ingen väg ut nu.”
Han har rätt. Mina fiender kommer bli hennes fiender oavsett om hon är min eller inte. Det spelar ingen roll. Men det vore att ge in, och jag är inte personen som ger in för mina känslor. Dock har jag inte känt såhär förut, och jag är ganska säker på att det betyder något. Kanske är hon den sista biten på pusslet.
Med en suck stiger jag förbi Dwayne och ut ur gymmet, för att sedan styra mina ben på badrummet för att ta en dusch. Jag slänger av mig kläderna i en hög på golvet innan jag stiger in under vattenstrålen som sköljer bort all svett och smuts. Tyvärr sköljer dem inte bort tankarna om Maddison som jag desperat försökt få bort samtidigt som min ilska. Det håller sakta på att göra mig galen och snart kommer jag inte kunna stå ut med det längre. När duschen är klar kliver jag ut och virar en handduk runt min midja för att sedan kliva ut i mitt rum och dra fram ett par jeans och en vit t-shirt ur min byrå. Jag drar på mig ett par boxers innan jag sätter på mig kläderna och kliver ner i köket. En pizzadoft når min näsa och jag ler när jag får syn på pizzan på köksön. Ett glatt skratt fyller mina öron och jag förstår genast vem som kom med pizzan. Jag tar en bit pizza och tar en tugga. Min mage svarar genast genom att låta som om den inte fått mat på flera dagar och jag inser hur hungrig jag faktiskt är.
”Jag vet vad du gjorde.” säger en välbekant röst bakom mig och jag vänder mig om.
Ett flin sprider sig på mina läppar, ”Jag har gjort många saker.”
Joelle himlar med ögonen, men snabbt därefter sprider sig ett glatt leende på hennes läppar. ”Du kysste henne!” andas hon exalterat och jag öppnar chockat munnen.
”Maddison berättade. Tjejer pratar.” förklarar hon. Jag nickar utan något att säga. ”Har Justin Bieber en liten förälskelse?” flinar hon och lutar huvudet åt sidan.
”Nej,” mumlar jag och vänder mig mot pizzan igen.
”Ljug inte. Kom igen, ni två skulle vara sååå söta ihop. ”En alldeles glad och bubblig känsla sprids inom mig, och jag kan inte hindra leendet som sprids på mina läppar. ”Tänker du erkänna?” Min blick hamnar på Joelle igen. Hon står med armarna i kors över bröstet och jag suckar. ”Gillar du henne?”
Jag tar ett djupt andetag och förbereder mig på orden jag kommer säga. Orden jag aldrig har sagt högt. ”Ja det gör jag. Jag gillar Maddison, mer än du anar.”


Förlåt för den långa väntan, men jag var inte alls nöjd med kapitlet efter att ha läst det, så jag raderade nästan halva och skrev om. Är fortfarande inte nöjd, men vet inte hur jag ska skriva det annars, så nu blev kapitlet lite kortare än tänkt.

 

Är inte Joelle för söt? Älskar hennes personlighet (ja, jag vet att det är jag som gjort henne). Hon är liksom så glad och har alltid sån energi, hon är precis som Caroline i TVD. Tror ni att det kommer bli någon Jaddison snart? Hmm, vi kanske får göra något åt den saken, haha. Det här vara bara ett tråkigt mellankapitel, men jag har några saker planerade i dem kommande kapitlena, så knäpp fast säkerhetsbältena och njut av åkturen! Det är alldeles för sent på kvällen för att jag ska göra det här, så vi hörs så länge lovelys❤


Comments
Emelie säger:

sjukt bra ! :))

Postat: - URL/Blogg: http://storiesaboutjustinb.blogg.se



Celebnovell säger:

Gud vad jag hatar dig... hur kan du skriva så sjukt perfekt? Det är omöjligt rentutsagt och så kommer du här och är pro på allting. xD♥

Svar: Durå, det är du som är pro här, om någon❤
None None

Postat: - URL/Blogg: http://celebnovell.blogg.se/



Anonym säger:

Perfekt kapitel!! riktigt bra skrivit också :D, längtar till nästa kapitel <3

Postat: -



Anonym säger:

Omb min nya favvo novell

Postat: -



Julia säger:

Du vet verkligen hur man fångar läsarens intresse. Läste de första raderna av ditt kapitel och direkt var jag helt inne. Hela tiden undrar man vad som kommer hända, hur det har med novellen att göra, hur Justin eller Maddison kommer reagera, hur de tänker... Du förstår. Man vet att allt du skriver har en betydelse - du är för snart för att skriva något oviktigt. Därför kan man inte låta bli att vara helspänd, undra vad allt innebär och längta efter vad som kommer härnäst.

Som vanligt kan jag se Justin framför mig och du beskriver honom så jävla sexigt att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Vet du vad jag undrar? Varifrån du får inspiration till honom. För finns han på riktgt och du känner någon som honom dör jag av avundsjuka och kommer raka vägen och letar upp er båda. Kommer han helt ur ditt eget huvud blir jag ännu avundsjukare, vill också ha din talang.

Det sexiga med honom är liksom allt han känner och tänker utan att berätta det. Han whinar inte och håller på, han håller sina problem för sig själv, vad jag förstår det som både för att underlätta för alla andra men även för att han vet att han är vuxen och bra nog att ta hand om saker och ting själv. Han är dessutom så självsäker att han vet hur han sak bete sig bemöta andra i alla situationer för att få som han vill. Han är alltid lugn och säker på att han vet vad han gör. Älskar honom till månen ❤️ typ när Joelle tänker konfrontera honom och han ba flinar och säger att han har gjort många saker. Asdfghjkl döda mig vad sexig han är, för Guds skull Becca lär mig innan jag dör.

OCH VAD ÄR SEXIGARE ELLER VISAR MER SJÄLVKÄNSLA ÄN ATT HAN TILL SLUT ERKÄNNER??!! Dööööör vad jag velat höra det där. Har nog skrivit att jag dör ungefär 80 gånger i den här kommentaren. Men det är sant; jag gör det. ÄLSKAR Joelle, tror att det bara är en tjej som hon som kan locka ett sånt erkännande ur en kille som Justin, tror verkligen att Justin litar på henne. Du har verkligen tänkt igenom dina val av karaktärer så att dem ska passa ihop just på det här sättet, det märks. Sitter på bussen påväg till skolan med värsta dramatiska musiken i öronen och jag flipppppar just nu. Kan inte vänta att få läsa mer 😲❤️

Postat: - URL/Blogg: http://bieb.blogg.se/




Vad heter du?:

Din mail adress: (publiceras ej)

Din URL/Blogg:

Din kommentar:




Trackback