20 - HER BODY BELONGS TO HIM
”Hur hamnade hans ens i fängelset?” kan jag inte låta bli att fråga. Jag vet att han är kriminell, men det kan inte ha varit något stort han blev ditsatt för eftersom att han inte stannade i fängelset särskilt länge.
”Det var mest småsaker, men polisen ville sätta dit honom för något större eftersom att dem har varit efter honom i flera år. Han är dock ganska bra på att dölja saker.” svarar Lane och jag nickar sakta.
”Vad ska vi göra?” undrar Joelle, en fråga jag är säker på flera av oss är nyfikna på.
Ett flin som menar trubbel sprider sig på Justins läppar, ”vi ska krascha en fest.”
Den höga musiken kan höras flera kvarter bort från den stora festen och jag kan känna det där vanliga ruset inom mig. Dwayne kör upp bilen på trottoarkanten och parkerar innan han kliver ut, följt av oss andra – Jag, Joelle och Justin. Bilen är parkerad en bra bit från festen – både för att ingen ska se oss och för att det står bilar överallt, och inga andra platser är lediga.
”Kommer du ihåg vad du ska göra?” säger Dwayne och jag ger honom en nick.
”Stanna i skuggorna och försök vara så osynlig som möjligt.” Han ler nöjt och börjar gå åt det håll musiken hörs från, vi andra inte långt efter. Jag kan inte låta bli att vara chockad när vi kommer fram till huset där festen hålls. Huset är stort, och det är ingen tvekan om att det är lyxigt. Musiken styrs av en DJ, dricka finns att hämta överallt, och människor står överallt; dansar, med tungorna i varandra halsar, you name it. Det är bokstavligen talat människor överallt. Han som håller i festen går verkligen hela vägen. Lewis, tror jag han heter, håller inte tillbaka, det är en sak som är säker.
”Är du redo?” Jag tittar upp för att se in ett par bruna ögon och mina knän viker sig nästan under mig. Det är effekten han har på mig.
”Mhm”, är allt jag förmår mig att svara. Han ler.
Att säga att han ser snygg ut idag vore att underskatta hans klädsel, faktiskt hela hans närvaro. Han ser så sexigt ut att det borde vara olagligt, med hans jeans lågt hängande på höften, ett vitt linne som skulpterar hans välbyggda bröstkorg perfekt med en kedja hängandes runt hans hals, och för att komplettera hela outfiten bär han ett par guldiga supras på fötterna. Men mest lockande av allt är hans läppar. Läpparna jag längtar efter att få kyssa. Även om jag bara skulle få en kyssa hans mjuka läppar en gång till skulle det räcka eftersom att jag skulle göra kyssen till något alldeles speciellt. Jag skulle ge upp vad som helst för att få den chansen. Koncentration Maddison, måste jag intala mig själv när vi kliver genom gruppen av människor, rätt in i partyt. Jag kan inte undgå att märka alla blickar vi får, antagligen efter ryktet dem har in den här staden. Grannarna måste vara väldigt respektfulla – eller rädda – mot Lewis Sanford, eftersom att musiken är hög, och jag menar inte hög som när du har på hög volym i ditt rum när du är ensam hemma, utan jag menar dunkande hög. Man kan känna musik dunka i en när man går här.
Jag separerar mig själv från gruppen och smälter in i folkmassan, gör mig själv osynlig. Min blick vandrar runt i trädgården, och sedan in där partyt fortsätter, och även dit Justin, Joelle och Dwayne fortsätter in. Min blick vandrar vidare till drickan och jag bestämmer mig för att gå dit, så att det faktiskt ser ut som om jag är här för att festa och ingenting annat. Blickar kastas efter mig när jag styr stegen ditåt, men jag ignorerar alla.
Jag tar en röd plastmugg och fyller den med öl – det är inte tillräckligt starkt för att få min värld att snurra, men tillräckligt starkt för att lugna mina nerver. I alla fall lite. Med ölen i klunkad bestämmer jag mig för att gå in för att kolla läget, även fast det är på avstånd. Men en röst stoppar mig innan jag hinner så långt.
”Hey sexy girl!” Jag vänder mig om för att möta ett par gröna ögon. Sawyer Santiago. ”Vad gör du här istället för min säng?” Hans blick vandrar över min kropp och jag inser vem det är, från fotona Joelle visade mig.
”Damn, den kroppen.” Han biter sig i läppen.
”Hon är min, jackass.”
Jag kan känna blodet som pumpar i mig av ilskan som bubblar upp. ”Jag är ingens, och verkligen inte din. Och nej, jag borde inte vara i din säng.” med det knuffar jag mig förbi dem och in i huset.
Hettan träffar mig som en vägg. Människor står i en klump och dansar, tätt, och det finns inget plats för luft. Det luktar starkt av alkohol och jag kan även känna doften av svett. Det är precis som en klubb, med kroppar som står mot varandra, rövar som gnids mot skrev. Någonstans härinne finns dem andra, men jag vet att jag måste hålla mig i bakgrunden. Jag knuffar mig förbi alla människor och lyckas ta mig in i köket, där det inte är fullt så mycket folk. Det känns som en typisk hemmafest, men ändå något lite mer. Jag kan inte sätta fingret på vad som är så speciellt. Min blick vandrar runt omkring mig innan den fastnar på ännu en till medlem av JMs. Xavier Donovan, ledaren. Dock är han inte den högsta ledaren, eftersom att det är Joseph Martinez, också känd som min oälskade far. Eller han är i alla fall oälskad från mig. Hans fokus ligger på någonting jag inte kan se, men jag antar att det är en människa, något jag får bekräftelse för sekunden efter då Xavier byter position och jag får syn på en blond tjej gömd av hans kropp. Just när Xavier böjer sig ner för att trycka sina läppar mot hennes stiger Joelle in i köket, ensam. Den blonda tjejen får syn på henne och trycker bort Xavier, och det går inte att undgå att märka den tryckta stämningen.
”Titta vem vi har här. Är det inte slampan?” Jag har aldrig hört Joelle så kall, så hatfull. Om Joelle hatar henne måste hon ha gjort något absolut oförlåtligt. Jag står genast på Joelles sida.
Den fortfarande okända blondinen ler, och man behöver inte stå nära för att se hatet i leendet.”Och sen har vi bitchen”, Joelle spänner käken och det skrämmer mig nästan att se henne så här arg, så förbannad. Blondinen flinar triumferande.
”Well, det är bättre att vara en bitch än en fucking slampa. Jag slår vad om att du har STD efter alla killar du har öppnat benen för.”
Nu kokar blondinen av ilska.
”Vanessa”, varnar Xavier henne och hon knyter näven. Jag bläddrar febrilt i hjärnan efter namnet Vanessa men hon är okänd för mig. Xavier lägger en hand på Vanessas axel, men han tar genast bort den när Justin och Dwayne kliver in i köket.
Ett flin sprider sig på Justins läppar när han får syn på Xavier. ”Kunde du äntligen ta tig upp från sängen, Donovan? Måste ha fått en riktigt hård smäll. Men nu kan vi äntligen slappna av när vi vet att du mår bra.” Sarkasm droppar från hans ord. Justin bryr sig inte ett dugg om Xavier, helst skulle han fortfarande ha honom skadad. Stryk det, han vill ha honom död, begravd en meter under jorden.
Xavier öppnar munnen men hinner inte yttra ett ord innan Justin avbryter honom. ”Försök inte komma med en förklaring, vi alla vet hur svag du är.” Justins flin blir större. Vanessa och Joelle stirrar båda förbannat på varandra, men ingen säger något.
Luften härinne håller på att ta kål på mig så jag pressar mig förbi allt folk och ut på baksidan där festen fortsätter. Mina fötter styr mig längre och längre bort från klumpen av människorna tills jag möts av en skog. Jag slappnar av och lutar mig mot trädstammen. Jag drar in luft i lungorna, nöjd över att få vara ute ur det varma huset där det inte finns plats för någon luft.
Ett öronbedövande ljud hörs och ekar genom den mörka natten. Det är ett ljud jag känner igen.
Det är ljudet av en pistol som avlossades.
Och sen är det helt tyst. Trots musiken som fortsätter dunka, hörs det bara i bakgrunden. Men jag känner mig inte rädd, inte ett dugg. Det känns befriande, nästan som om det är jag bakom pistolen och jag har kraften att styra den. Steg hörs krasande, som om personen som avlossade skottet är på väg ut ur skogen och mot mitt håll. Fortfarande ingen rädsla, bara upprymdhet. Men stegen kommer bakom mig för när jag vänder mig om får jag syn på Justin. ”Är du okej?” hans ord speglar oro och jag ler.
”Jag mår toppen.” försäkrar jag honom med en axelryckning. ”Dock tror jag att det är någon inne i skogen som inte gör det. Jag hörde ett pistolskott.
Så vem tror ni sköt, och vem tror ni blev skjuten? Vad tror ni Maddox deal med Lewis är, och vad tror ni The JMs planerar att lägga in för stöt på TT (The Tigers) och RB (Red Bullets)?
Här är gängen och gängmedlemmarna som jag lovade att lägga in:
Red Bullets
Liam Shaw
Shane Medina
Tyler Mendez
Joelle Adams
Maddison Martinez
The Tigers
Justin Bieber
Dwayne Castillo
Lane Lakowski
Brayden McCall
Noah Crawford
(Beverly Castillo)
Beverly räknas inte som en i gänget, men jag skrev in henne ändå.
OBS! I natt mellan kl 00:00 och 06.00 kommer blogg.se göra underhåll och uppgraderingar av deras system. Detta kan innebära att tjänsten tidvis inte går att nå.
jätte bra ! :)
Du är för ditt eget bästa babe. Älskade hur Maddison verkade helt orädd på slutet och jag ba: GAAAH VEM ÄR DET?!?! och sen du ba: Slut mitt allt. :3
Var nog ett befrielse att du skrev upp alla där då jag också är en av alla som blandar ihop dem. xD♥
Tack så jättemycket för att du skrev in gängen, det gjorde det hela mycket klarerare. Du skriver så grymt bra, allt känns så genomtänkt och man blir bara mer och mer nyfiken på vad det är som kommer att hända. Jag försöker klura ut hur allt hänger ihop och vad det kommer leda till, men vågar inte chansa på något än. Du ger precis lagom mycket ledtrådar, det finns fortfarande saker man funderar på samtidigt som man kommer Mede fler idéer. För varje pusselbit som man kan lägga får man en ny som inte passar in någonstans, jättebra!
Det enda är ju det här med namnen, att det kan bli lite rörigt, men ju mer man läser desto mer klarnar allt :)
gå in och läsa gärna min novell och kanske lämna en komentar<3
http://jbieberstorry.blogg.se/
Din handling är ju allt annat än enformig. Jag har inte tänkt på det förrän nu, men så många noveller, mina egna inte minst, utspelar sig alltid i samma miljöer och det är hela tiden samma sorters draman som karaktärerna dras med. Så är absolut inte fallet med Into The Darkness. Det kanske visst har lite att göra med vad jag skrev om att din novell innehåller allt, man tröttnar ALDRIG. Exemplen jag tar upp nu kommer låta så lame, men du ska veta att jag verkligen tycker att de här kanske för dig eller vem som helst skitlöjliga småsakerna är oviktiga och värdelösa, är jätteviktiga. Som när Maddison var ute och joggade. Något med hur normalt det var. Det här låter helt knäppt. Men jag älskade det. När hon följde med på det första uppdraget. När hon provade kläder i Joelles rum och när den shoppade tillsammans i förra kapitlet. Och nu ska dem på ”uppdrag” på en fest. Förstår du vad jag menar? Ingen händelse, intrig eller scen är den andra lik. Din fantasi verkar aldrig ta slut och du levererar kapitel efter kapitel utan att göra en besviken, du till och med överträffar dig själv efter varje gång. Det är helt galet.
Ughhhhh vill också att Justin ska se på mig som han ser på Maddison med sina bruna ögon så att mina knän viker sig. Ville typ skrika åt Maddison att kyssa Justin när hon tänkte på att göra det, men givetvis är Maddison mycket coolare än vad jag är. Hon vet att hon inte kan. Hon är fantastiskt stark och fokuserad. Ge mig hennes personlighet. Älskar hur Maddison till en början ignorerade alla blickar som föll på henne. Vet inte om det är en blandning av att andras åsikter inte rör henne och att hon inte riktigt inser hur fantastisk hon är både inåt och utåt, tycker hur som helst hon är underbar som går raka vägen fram till drickan utan att verka lägga märke till uppmärksamheten hon får. Blir GALET avundsjuk på den här tjejen, trots att hon inte ens finns på riktigt. Förstår du vad du gör med mig, Becca???!!! Du och Maddison är så himla coola.
Vill peka ut varenda mening och ge dig ett pris för hur snyggt formulerad den var. Tyvärr är jag rädd för att det skulle bli så många meningar att du till slut skulle tröttna, och efter det inte ens bli glad för längre. Men du ska veta att jag förundras över var och varannan rad i dina kapitel. Så sjukt snyggt du uttrycker dig. Deras dialoger, tanker, dina beskrivningar som jag tjatar ihjäl mig om och hur du bara förklarar vad som händer och vad de gör. Det är så himla fantastiskt att få uppleva allt Maddison upplever och återigen är jag så tacksam för att du låter oss göra det. Du är verkligen en sjukt bra person Becca och du förtjänar så enormt mycket creds för att du driver den här bloggen och gör dina läsares dagar till de bättre.
Tillbaka till kapitlet, när killarna började flirta med Maddison blev jag både stolt och typ arg. Stolt på det sättet att jag ville att Justin skulle komma och se det och bli nöjd över att Maddison faktiskt börjar bli lite hans nu och samtidigt vilja ha henne lite mer, om han inte redan insett hennes värde eller börjar göra det ännu mer när han ser hur många killar som vill ha henne. Blev lite arg också och ville att dem skulle låta henne vara. Det fattade dem väl att en så amazing brud som Maddison inte gick runt och väntade på killar som dem, utan redan hade någon mycket bättre – världens bästa Justin som du har beskrivit och gjort så bra att han, karaktären du och dina ord har skapat, verkligen har höjt standarden bland killar jag försöker leta efter. Vet inte om jag ska vara tacksam eller arg på dig för det.
Vänskapen mellan Joelle och Maddison är oslagbar och hur Maddison, innan att ens ha fått veta vad som hänt mellan Joelle och Vanessa, tar Joelles sida gör mig ännu mer imponerad av Maddison än vad jag redan var. Usch vad jag tjatar om hur mycket jag älskar deras relation och hur fantastisk jag tycker att Maddison är och jag får typ dåligt samvete för att jag säger det så ofta, du måste tro att det är det enda jag har att säga eller något, men jag hoppas verkligen att du tar åt dig lika mycket varje gång trots att det blir tjatiga
