Mitt hjärta dunkar hårt i bröstet och det dunkar bara hårdare ju längre in i skogen mina ben tar mig. Löv knastrar under min och Justins fötter när vi går. Inte ett ord sägs, utan vi går bara i tystnad genom den mörka skogen och det enda som lyser upp vår väg är ficklampan från Justins mobil. Mörkret sluter sig omkring oss, men jag känner fortfarande ingen rädsla över något. Det är som att jag är fri från alla mina rädslor. Ett ljud som varken kommer från mig eller Justin hörs bakom oss och vi vänder oss båda samtidigt om. Inget där.
Jag suckar och vänder mig om för att fortsätta gå när Justin greppar tag om min handled, och någon sekund senare finner jag mig själv uppressad mot ett träd. En gnista far genom mig när han rör vid mig och andetagen fastnar i halsen när jag inser hur nära han står, hans kropp uppressad mot min. Med en hand på min midja trycker han sina läppar mot mina och jag sluter mina ögon medan jag besvarar kyssen. Det är det enda jag kan göra; jag är som paralyserad. Det enda som går genom min hjärna är att besvara kyssen. Ingenting annat betyder något längre.
Hans läppar är mjuka mot mina, men samtidigt ivriga. Som om han velat göra det här länge men inte fått chansen. Hans tunga glider över min underläpp och jag särar på läpparna för att ge honom tillgång till min mun. Så fort hans tunga når min känner jag mig snurrig och en varm känsla sprider sig inom mig, men det som tar mest av min uppmärksamhet är fjärilarna i min mage. Som automatisk hittar mina armar sin väg upp till hans nacke, där mina fingrar leker med håret han har i nacken.
En irriterande ringsignal skär genom luften, men trots det fortsätter Justin kyssa mig.
”Det är säkert viktigt”, mumlar jag trots att jag inte vill att kyssen ska ta slut. Han suckar mot mina läppar innan han fiskar upp mobilen ur fickan och pressar den mot örat. Jag kan inte låta bli att le som ett fån, det är bara den effekten han har på mig.
Medan han står och pratar med någon jag tror är Dwayne pillar jag på mina naglar i brist på annat att göra. När Justin lägger ner telefonen i fickan igen är min andning nästan normal igen, men så fort hans ögon möter mina fastnar andetagen i halsen.
”De har hittar kroppen.”

Huden är blek, och runt kroppen ligger en blodpöl. På den döda killens vita tröja finns ett kulhål, men vi har redan fastställt att han är död.
”Det är Trace Sanford, Lewis Sanfords bror.” säger Dwayne.
”Någon måste ha dödat honom för att komma till Lewis.” gissar Justin. En obehaglig känsla sprider sig inom mig. Inte på grund av den döda kroppen, utan för att någon har dödat en sextonåring för att hämnas på hans storebror. Vilket hemskt öde.
”Det är bäst att vi går,” säger Dwayne och innan någon hinner svara börjar han gå genom skogen. Joelle sluter upp bredvid mig när jag börjar gå, och trots den döda kroppen vi nyss sett har hon en glad aura omkring sig. Och trots den döda kroppen jag nyss sett kan jag inte låta bli att le – både för kyssen som hände för en stund sen och för att man inte kan låta bli att vara glad i Joelles närhet. Hon säger inget, men inga ord behövs sägas, hon vet redan vad som hände för några minuter sen en bit bort i skogen. Frågan jag velat ställa nästan hela kvällen vilar på min tunga, men jag stoppar den innan den hinner smyga sig ut från mina läppar. Jag kan fråga henne senare.
Musiken blir högre och högre ju längre och längre ut från skogen vi kommer, ända tills vi sätter fötterna utanför skogen.
”Jag och Dwayne fixar informationen vi behöver, medan ni väntar vid bilen.” meddelar Justin och jag och Joelle kan inget annat än nicka. Dem försvinner iväg, och utan att försöka synas tar vi oss ut från festen för att gå till bilen. Joelle babblar på som hon brukar göra men jag lyssnar inte på vad hon säger. Allt jag kan tänka på är Justin.
”Jag vet att du inte lyssnar på mig.” Joelle korsar armarna över bröstet. ”Men jag kan inte vara arg på dig, för oh my god, du kysste Justin igen!” Med det största leendet jag någonsin sett på Joelle tittar hon på mig och jag kan inte hindra leendet som tar plats på mina läppar.
”Det var inte jag som kysste honom, det var han som kysste mig.” ler jag och det känns som om vi är i High School och killen man har varit kär i sen evigheter tillbaka kysser dig och du känner dig som världens lyckligaste tjej. Joelles ögon gnistar av glädje.
”Jag visste alltid att ni två skulle sluta upp tillsammans!” tjuter hon glatt.
”Sakta ner, vem sa att vi var tillsammans?” Hon himlar med ögonen. Resten av tiden innan Justin och Dwayne kommer tillbaka pratar Joelle exalterat på om saker jag inte ens orkar lyssna på. En av dem sakerna är mig och Justin och namnet hon bestämt att vi ska ha: Jaddison. Jag himlar med ögonen av bara tanken.

Steg hörs en bit härifrån och bara någon sekund senare rundar Justin och Dwayne hörnet. En pirrande känsla uppstår i min mage, och ju närmare Justin kommer desto mer känner jag den. Dwayne låser upp bilen utan ett ord, och med flit hoppar Joelle in där fram med Dwayne som sätter sig bakom ratten. Jag är på väg att öppna bildörren när Justin griper tag om min arm och hindrar mig från att göra det. Jag tittar frågandes upp på honom.
”Du vet, det är ganska sent och… -” han sväljer, ”Du vill troligtvis inte gå tillbaka till huset ensam..”
”Frågar du mig om jag vill sova med dig?” Bara tanken får fjärilarna att spridas i min mage.
Justin slickar sig om läpparna. ”Jag antar det.”
”Och vad skulle du göra om jag sa nej?”
Han skakar på huvudet med ett leende på läpparna. ”Jag skulle få dig att säga ja.”
”Hur?” viskar jag, medveten om exakt hur han skulle göra det. Han placerar ett stycke av mitt hår som fallit framför mitt ansikte bakom mitt öra innan han lutar sig framåt så att våra läppar nästan snuddar vid varandra.
”Såhär”, Han trycker sina läppar mot mina och jag kan inte göra annat än att besvara kyssen. Precis som de två andra gångerna känns det som om hela världen stannar och det bara är vi två. Kyssen varar dock inte särskilt länge. ”Är det ett ja?”
”Kanske.” och med det är mina läppar tryckta mot hans igen.

Träplankorna är kalla mot mina bara fötter när jag trippar över Justins golv fram till sängen. Han står i duschen och bara tanken av att han står naken på andra sidan väggen får mitt hjärta att rusa. Just därför försöker jag att inte tänka på det.
Jag kan höra vattnet slås av och en stund senare kliver Justin ut ur badrummet med endast en handduk virad runt höften. Vattendroppar hittar sin väg nerför Justins välbyggda bröstkorg och jag sväljer.
Justin försvinner in i badrummet igen men jag missar inte flinet på hans läppar. När han kommer tillbaka igen har han endast ett par boxers på sig och jag sväljer återigen. Han lägger sig ner bredvid mig i den stora sängen, med armen utsträckt i en gest som betyder att jag ska krypa upp i hans famn, något jag inte tackar nej till. Kanske går vi för snabbt fram, men för att vara ärlig bryr jag mig inte. Jag lutar mitt huvud mot hans bröst, och plötsligt känner jag mig sömnig. Jag stänger ögonen och precis innan jag somnar kan jag höra Justin viska något i mitt öra,
”Sov gott, baby.”

Är inte Justin bara för söt?
Ja, jag gillar att uppdatera sent på natten, som ni kanske märkt.
Som vissa kanske sett på instagram, krashade min dator igår när jag skulle skriva klart kapitlet, och jag fick inte igång det förrän idag eftermiddag. Tyckte det här kapilet var jättesvårt att få ihop, men tillslut gick det.
Nu ska jag kolla på det senaste avsnittet av Teen Wolf innan jag börjar skriva på nästa kapitel, som den nattmänniskan jag är, haha.