Den stunden min kropp sakta vaknar upp från dess sömn och jag känner ett par armar virat runt min midja känner jag mig hel. Som om allt jag någonsin önskat mig har slagit in. Men så är inte fallet, men jag släpper det för stunden och låter mig själv vara lycklig, i Justins famn.
Jag vrider försiktigt på mig och så fort mina ögon får in Justins sovande figur sprider sig ett leende på mina läppar. Han ser så fridfull ut, som om han är en liten pojke igen. Försiktigt, för att inte väcka Justin, smeker jag med mina fingrar under Justins ögon och nerför hans lena kind. En lätt snarkning lämnar hans särade läppar och jag kan inte låta bli att fnissa. Jag drar en hand genom hans mjuka hår och studerar hans ansikte. Från hans stängda ögon, till hans kindben, över hans näsa och ner till hans läppar där min blick stannar. Dem ser så inbjudande ut, och bara tanken av hur underbara dem känns mot mina är outhärdlig. Jag vill så gärna kyssa dem, känna dem mot mina. Jag lutar mitt huvud mot hans bröst och lyssnar på hans jämna hjärtslag, när han rör sig under mig och innan jag hinner reagera hör jag hans röst.
”God morgon”, säger han i sin raspiga morgonröst som får mina knän att bli svaga. Tur är väl det att jag ligger i en säng och inte står på mina ben som definitivt skulle ha fallit under mig. Jag tittar upp på honom genom mina ögonfransar och ett stort leende leker på hans läppar.
”God morgon.” mumlar jag. Han slickar sig om läpparna medan hans ena hand letar sig in under tröjan jag bär och stannar på min rygg. Hans hand bränner mot min bara hud, något som nästan gör mig galen.
”Har du varit vaken länge?”
Jag skakar på huvudet. ”Inte alls.” En tanke gör ett besök i min hjärna och jag sätter mig upp i sängen.
”Kan jag låna duschen?”
”Självklart baby”, där är smeknamnet som får min mage att fyllas med fjärilar igen, ”men bara om jag får följa med.” Jag biter mig i tungan för att hindra mig själv från att le, och böjer huvudet neråt så att mitt bruna hår faller som en gardin runt mitt ansikte och döljer leendet jag inte kan stoppa. När jag tittar upp igen gnistrar Justins ögon och jag måste påminna mig själv om att inte drunkna i dem.
”Det kanske inte är en sådan bra idé.”
Han putar genast med underläppen, ”Fine, men vi båda vet att du vill.”
Jag höjer på ögonbrynen i en utmanande gest. ”Jaså?”
”Jag kan se det i dina ögon.” Jag biter mig i läppen och vänder mig om för att gå mot badrummet när hans röst stoppar mig. ”Handdukarna finns till höger om dörren när du kommer in. Och du måste ge mig en kyss.” Mitt hjärta fladdrar av hans sista mening, och jag är snabb med att lägga mig halvt över honom så att hans läppar når mina. Justins hand reser över mina lår och upp till min midja för att sedan trycka mig närmare honom, en rörelse som får mig att vilja ha honom mer. Jag har inte känt honom särskilt länge, men ändå känns han som den pusselbiten jag alltid saknat utan att veta om det. När kyssen är slut har jag världens största leende på läpparna, och en lycklig, varm känsla sprider sig i min mage, för att sedan följa med i blodet som flödar genom hela min kropp. Jag biter mig i läppen innan jag reser mig upp och trippar till badrummet med Justins blick brinnandes i ryggen. Mina kläder – eller snarare Justins tröja som han insisterade att jag skulle sova i – hamnar i en hög på golvet innan jag kliver in under duschstrålen och omfamnas av det varma vattnet. Vattenstrålen är varm, eller snarare kokhet, exakt på det sätter jag gillar det. Nästan inget är bättre än en dusch med så varmt vatten att det får huden att bli röd. När min hud nästan är blodröd och mina fingrar skrynkliga kliver jag ut ur duschkabinen och greppar tag om en handduk som jag virar runt min kropp och en annan som jag virar runt mitt huvud för att få mitt blöta hår att torka. På toasitsen får jag syn på en tröja och ett par mjukisbyxor som Justin måste ha varit inne och lämnat utan att jag hört det. Jag drar på mig dem innan jag öppnar dörren och stiger in i sovrummet. Justin syns inte till så smyger över golvet och kikar ut genom dörren som tillhör Justins sovrum. Tomt. Jag fortsätter ut i korridoren och förväntar mig att killarna ska vara där nere. Men det är tomt även där. Mina fötter leder mig in till det ljusa köket där jag hittar Justin.
”Är du hungrig?” frågar han så fort hans blick faller på mig, och han ger mig ett halvleende. Jag skakar på axlarna. ”Um, vi har inte särskilt mycket mat hemma”, han kliar sig i nacken, ”Pizza?”
”Det spelar inte så stor roll.” Jag biter mig i läppen och smyger sakta fram till honom. Han kollar ner på mig när jag stannar framför honom. Om det inte vore för hans distraherande ögon skulle min blick ha varit fastklistrad på hans nakna bröstkorg. Han placerar en hand på min midja för att sedan låta den vandra bak, och han stannar inte förrän hans hand är placerad på min svank. Försiktigt pressar han mig närmare honom och jag virar mina armar runt hans nacke i en kram. Hans kroppsvärme absorberas till mig, och fjärilar börjar fladdra i min mage. Trots att jag legat nära honom hela natten kan jag inte få nog. Det är något med honom som får mig att begära hans beröring. Kanske är jag kär.
”Vart är killarna?” kan jag inte låta bli att fråga. Dem kan inte ligga och sova nu, eller?
”Dem var tvungna att åka.” svarar Justin och jag hummar bara som svar. Mobilen i Justins byxficka plingar till och Justin tar ett steg bakåt innan han fiskar upp mobilen och öppnar meddelandet. En rynka bildas mellan hans ögonbryn och han drar en hand genom sitt hår.
”Jag kommer snart tillbaka.” meddelar han innan han försvinner iväg uppför trappan. Jag byter vikt från den ena foten till den andra och drar en hand genom mitt hår. När steg i trappan hörs en stund senare och Justin dyker upp i köket igen är han helt påklädd. Han slickar sig om läpparna. ”Jag är ledsen, men jag måste åka. Klarar du dig?” Jag nickar bara. ”Joelle är där uppe och sover, jag är tillbaka om en timme eller två. Om du är hungrig kan leta efter något i kylen.” Han kastar en blick mot kylen. ”Eller så kan du ringa efter en pizza. Pengar finns på byrån i hallen.”
”Got it.” Han ler bara och innan jag vet ordet av det är han försvunnen och allting känns ensamt. Jag är inte hungrig så jag bestämmer mig för att väcka Joelle. Klockan är ändå elva, hon kan inte sova bort hela dagen. Tveksamt öppnar jag dörren mitt emot Justins sovrum, men ingen Joelle syns till där så jag fortsätter vidare i korridoren. I rummet längst bort från Justin hittar jag Joelle sovandes i en stor säng, med täcket virat runt hennes smala kropp. Jag funderar en stund på ett sätt att väcka henne på och kommer på allt från att sätta på jättehög hårdrock till att hälla kallt vatten över henne. Jag nöjer mig med att bara dra upp gardinerna så att solljuset når in i rummet. Med det bestämt smyger jag över golvet och drar upp gardinerna. Ett stön hörs från sängen innan hon vrider på sig, bort från solljuset. Jag antar att en annan metod behövs då. Jag drar av henne täcket och för en millisekund tror jag att hon ska vara naken under täcket men pustar ut när jag ser att hon har på sig en tröja som måste tillhöra Lane.
”Joelle, få mig inte att hämta vattenslangen.” suckar jag men hon lägger bara kudden över huvudet och försöker dra upp täcket över kroppen igen, något jag inte tillåter. Jag rycker bort täcket från sängen så att den hamnar i en hög på golvet innan jag även rycker bort hennes kudde. ”Kom igen, annars kommer jag inte berätta alla detaljer om mig och Justin.” Lögn, jag kommer inte göra det heller. Hon sätter sig genast upp i sängen, med hennes blonda hår alldeles morgonrufsigt.
”Berätta!” säger hon exalterat och jag kan inte låta bli att himla med ögonen samtidigt som jag gör en segerdans i mitt huvud. Och det är så man får Joelle Adams upp från sängen.
”Du borde klä på dig först.” korsar jag armarna över bröstet när hennes blick faller över min klädsel och ett stort leende sprider sig över hennes ansikte.
”No freaking way, du måste berätta. Är ni tillsammans nu?” frågar hon, en fråga jag blir ställd av. Jag har ingen aning om vart vi står, men det jag vet är att jag redan fallit. Eller i alla fall nästan, och det finns inget som kan dra mig tillbaka upp.
Jag bestämmer mig för att ignorera frågan och missleda henne från ämnet genom att ställa frågan jag väntat i evigheter på att få svar på. ”Vem är Vanessa Meyer?”
Joelles ögon fylls av hat bara av att jag nämner hennes namn. ”Vi kan börja med att hon är en slampa som öppnar benen för allt levande på två ben som har en kuk.” Hon pausar och kollar runt i rummet. Hennes ögon undviker mina och jag vet att bakom det där hatet finns en känslig sida av Joelle som vägrar låta sig visas. ”Men jag vet att du vill höra historien. Du borde antagligen sätta dig ner.”

CLIFFHANGER, kind of. Men omg var inte det här världens gulligaste kapitel, Jaddison-feelings over here.
Kommentera gärna vad ni tror historien bakom Vanessa Meyer är!