Och från den stunden kunde jag inte stoppa mig själv från att falla djupare och djupare i hålet som kallas kärlek.

 ”Your gun?”

Bilen kör upp på en grusplan och det gamla lagerhuset jag såg för några veckor sen tar plats i mitt synfält. Liam dödar motorn innan han kliver ut, med resten av gänget efter sig. Alla medlemmar i Tigers, som redan här, vänder huvudena mot oss när vi kliver över gruset. Liam utbyter några ord med Lane och Justin, innan Lane gör en gest som meddelar att vi ska följa efter dem. Precis innan vi ska runda hörnet stannar Lane och resten gör detsamma. Han kollar så att det inte finns någon vakt där innan han fortsätter. Shane drar med mig runt byggnaden tills han kommer fram till en svart ståldörr. Ett lås på dörren hindrar någon från att ta sig in där. På två sekunder har Shane tagit fram sin pistol ur byxlinningen och skjutit sönder låset. Han öppnar enkelt dörren innan han vänder blicken mot mig.
”När du kommer in finns det ett rum med en massa varor, längst in finns en dörr. Gå igenom den och fortsätt genom korridoren. Du kommer komma fram till en vägg som skiljer dig från oss och dig, och då kommer du se Reynolds.” Jag nickar för att visa att jag lyssnar. ”När Dwayne ger dig klartecken, skjut.”
”Och sen?”
”Sen springer du.” Jag ger honom ytterligare än nick innan jag tar ett djupt andetag. Shane försvinner bort i mörkret samtidigt som jag går över tröskeln in till rummet. Dörren stängs automatiskt efter mig och jag möts utav inget annat än mörker. Med hjälp av ficklampan av mobilen hittar jag dörren Shan instruerat mig om. Handtaget är kallt mot min hand när jag öppnar dörren och kommer ut i en korridor. Jag släcker mobillampan, stoppar ner mobilen i fickan igen och trevar min väg fram genom korridoren. Ju närmre mina fötter tar mig desto tydligare kan jag höra rösterna. Fotsteg tycks höra bakom mig, och jag – som vant mig med mörkret nu – vänder huvudet för att se ifall någon är där, men jag möts av ingenting förutom mörker. Jag fortsätter fram längs väggen till ljus når mina ögon och väggen tar slut. Jag får syn på Dwayne tillsammans med resten av gänget, som står framför medlemmarna i JMs. Min blick söker efter Justin, men jag får inte syn på honom. Jag får däremot syn på Jack Reynolds, killen jag ska döda. Hans hår är svart, och hans kropp är muskulös med stark överkropp och biffiga armar. Jag sväljer. Som tur är döljs jag av mörkret – jag kan se dem men dem kan inte se mig. Trots att jag kan höra rösterna tydligt koncentrerar jag mig inte på dem, utan på Dwayne. För att förbereda mig på vad som komma skall, tar jag fram den svarta pistolen och lossar på säkringen med ett klick.
Plötsligt känner jag en hand mot min mun och jag spärrar upp ögonen i chock. Innan jag hinner skrika vänder personen mig om så att jag ser ansiktet. Justin pressar ett finger mot sina läppar – ett tecken som betyder att jag ska hålla tyst – innan han tar bort handen från min mun. Han pressar undan mig mot väggen innan han ställer sig där jag stod innan och tar upp sin pistol. På grund av min chock kan jag inte göra annat än att stå stilla på min plats och se på när han siktar mot Reynolds – killen jag skulle skjuta, inte han. När skottet går av står jag fortfarande lika chockad kvar på min plats, trots att jag borde få mina ben att röra på sig.
”Kom igen!” visk-skriker Justin och drar i min arm samtidigt som han rör sig framåt över betonggolvet i ett försök att få mig att röra på mig, men mina fötter står som fastfrysta. ”Få mig inte att bära dig.” varnar han och jag vaknar upp ur min lilla trans. Mina ben som varit förlamade fram tills nu styr mig snabbt ut ur byggnaden, bort från den möjliga faran.

---

Sååååå, hur tror ni Maddison kommer känna efter det här? Lättad över att hon inte behövde döda någon, eller arg för att Justin sköt istället för henne? Kommentera gärna vad ni tror, och tveka inte att fråga om ni inte förstår något eller har något ni undrar över, överhuvudtaget.