En svettdroppe letar sig nerför min rygg, där morgonsolen lyser på mig och jag pushar mig själv ännu mer trots att min kropp egentligen vill kollapsa på marken – något den troligtvis kommer göra snart. Men precis som jag brukar springer jag undan mina rädslor, istället för att möta dem. En annan faktor till att min kropp vill kollapsa är bristen på sömn. Drömmen har påverkat mig mer än den borde, då jag inte kunde somna om och för en stund önskade jag att jag var i min mor famn igen.
Jag har ingen aning om vad drömmen står för, och om den ens betyder någonting. Kanske står drömmen för rädslan av Joseph; att han kommer hitta mig och tvinga mig att komma tillbaka till helvetet. Eller så står drömmen för något jag inte kan tolka och det skrämmer mig, antagligen mer än det borde.
Mina fötter styr mig över vägen och uppför uppfarten till huset. Trots smärtan som skjuter genom min kropp tvingar jag mig själv att fortsätta in i huset för att dricka vatten – något min kropp behöver mer än sömn. Väl i köket tar jag ner ett glas från skåpet ovanför mig innan jag fyller det med iskallt vatten och klunkar i mig det.
”Sovit dåligt?” undrar en hes röst bakom mig och jag vänder mig om för att mötas av en shirtless Tyler.
”Mhm.” svarar jag och försöker att inte stirra på hans välbyggda mage. ”Mardröm.” förklarar jag, och Tyler nickar och öppnar kylskåpet för att ta ut ett mjölkpaket innan han stänger igen den med sin fot. Han klunkar i sig mjölk direkt från paketet och jag gör en äcklad grimas. Ett minne av Jase som gör precis samma sak seglar förbi i min hjärna och jag kan genast känna saknaden, men jag pressar snabbt bort den.
”Så det var därför du skrek.” konstaterar han och jag biter mig i läppen.
”Förlåt, det var inte meningen att väcka–”
”Det är lugnt.” avbryter han mig med en axelryckning. Jag är på väg att svara när steg hörs i trappan och strax därefter dyker Liam och Shane upp i köket, båda lika klädda som Tyler – utan tröja.
”Äger ni inga tröjor?” höjer jag på ögonbrynen och Shane flinar innan han roffar åt sig mjölkpaketet och gör precis samma sak som Tyler. ”Inte har ni något hyfs heller.” muttrar jag och jag kan höra killarna skratta bakom mig.
”God morgon!” säger en glad röst jag känner igen som Joelles, och ett leende sprider sig på mina läppar. Jag har aldrig fattat – och kommer nog aldrig göra det – hur hon kan vara så morgonpigg. Men hon sprider glädje kring sig, något jag behöver.
”Vad blir det till frukost?” frågar Tyler och jag himlar med ögonen innan jag vänder mig om med ett sarkastiskt leende på läpparna.
”Bacon, ägg, pannkakor”, börjar jag och Tyler skiner upp i ett leende. ”Vad du än har lust att göra åt dig själv.” Han leende falnar och han suckar.
”Whatever.” mumlar han och tar fram rostat bröd åt sig själv. Med ett skratt lämnar jag köket för att ta en dusch. När all smuts och svett lämnat min kropp klär jag på mig ett par shorts och ett linne då det verkar som om det kommer bli varmt idag.
En knackning hörs från min dörr innan den öppnas och Joelle kommer in.
”Vi åker på affärer med JMs.” meddelar hon och jag nickar. Hon försvinner igen och jag slänger mig i sängen. Tröttheten tar sakta över min kropp, den liksom börjar i mina tår innan den letar sig upp i mina ben, till min överkropp, ut i fingerspetsarna och upp till huvudet till jag tillslut somnar.  

Tredje persons perspektiv:

Trots att det är mitt på dagen är det mörkt i det kalla varuhuset som gängen bestämt sig att träffas i. Det enda ljuset som finns därinne är ljuset som letat sig in genom de krossade fönsterna och hålen i taket. Fotsteg hörs mot betonggolvet av det gamla varuhuset som för länge sedan sprängdes sönder. Kvar finns bara betongväggarna och delar av taket; resten är bara skelett av allt som brukade finnas där i. Platsen är väl gömd och ingen kommer någonsin hit förutom gängen. Därför är det en perfekt plats för affärer. Röster ekar i det tomma varuhuset och meddelar att The Tigers och Red Bullets har anlänt till platsen.
“Det var på tiden.” hörs en röst i mörkret och fram kliver Sawyer Santiago, en medlem av JMs. Justin letar med blicken efter Xavier, och ett leende sprider sig på hans läppar när han inte hittar honom bland ansiktena.
“Så Donovan kunde inte komma? Så synd.” flinar han och Sawyer spänner käken.

“Nej det kunde han inte. Han hade andra saker att ta hand om.” svarar Sawyer vasst och ett humorlöst skratt lämnar Justins strupe.
“Andra saker att ta hand om, my ass. Han är väl för skadad för att röra på sitt jävla arsle.” 
En suck lämnar Dwaynes strupe. “Det räcker.” varnar han och Justin kastar en ilsken blick mot honom. “Vi är här för att prata affärer, inte starta en ny fight.” Justin ser ut att vilja inflika, men han vet att inte har något att säga i det här. Inte den här gången.   
”Right, ni ville ha oss här. Prata.”
Den här gången är det Joelle som tar orda, ”enligt dealen vi har, har ni ingen rätt att ta våra transporter. Ni bröt mot reglerna. Vi vill ha tillbaka det.”
”Vem sa att vi tog den?” Sawyer låter blicken glida över sina fiender innan han stannar på Justin.
”Xavier erkände”, Justin slickar sig om läpparna. ”Dessutom finns det ingen annan här som skulle bråka med oss.”
Sawyer flinar, ”Precis, för ni är så skrämmande.”
Justin spänner sig, men innan han hinner göra något han senare kommer få ångra lägger Lane en hand på hans axel. ”Jag skulle döda dig innan du ens hunnit blinka.” väser Justin mellan sammanbitna käkar. Sawyer ignorerar Justin och låter blicken fastna på Joelle som står med armarna i kors över bröstet och ett leende sprider sig på hans läppar.
”Ser lika bra ut som alltid. Jag slår vad om att du är bra i sängen, bitch.”
Lane spänner käken, men gör inget för att försvara Joelle då hon sagt åt honom att hon kan klara sig utan hans hjälp, något som är sant. Joelle är snabbtänkt. 
”Tro inte något Santiago, vi alla vet att du måste betala horor för att få ett ligg.” 
Sawyer knyter nävarna och luften i rummet blir tjock. Resten av MJ gänget står tysta, då Sawyer beordrat dem att hålla käften. ”Jag tror att vi är klara här.” fastställer Sawyer och utan några fler ord vänder han sig om och försvinner med resten av gänget bakom sig. 
Joelle är den första ut ur byggnaden, och resten av killarna är inte långt därefter.  
”Fegisar.” fnyser Shane, och efter det säger ingen av dem ett ord. Men det alla vet att det här är början på ett krig. 

Lite kortare än vanligt, men jag ska försöka få upp 12 så snabbt som möjligt. JMs är Red Bullets och The Tigers fiender (något ni säkert redan förstått), och vad det står för kommer ni få reda på längre fram.

Snart börjar skolan vilket betyder att jag kanske inte kommer ha så mycket tid att skriva - Uppdateringen kommer antagligen bli sämre, då jag förra terminen hade prov varje vecka (no kidding), men vå får se hur det blir. Första veckan är nog inte så värst jobbig, men som sagt vi får se. Men jag ska försöka få ihop så mycket som möjligt den sista ledigheten iaf.