”Hur hittade du det här stället?” undrar Maddison och studerar Justin som står med händerna i fickorna och med blicken utöver Stratford.
”Av ren slump.” svarar han bara innan han försvinner in i sina egna tankar. Maddison biter sig i tungan för att inte råka slänga ur sig någon annan fråga, något som skulle vara typiskt för henne. Även hennes blick hamnar på Stratford och trots att hon inte vill tänker hon på Jase. Som alltid griper smärtan tag i henne och trycker nästan all luft ur henne. Denna saknad kommer göra henne galen. Men hon vet vad hon behöver göra för att den inte ska göra just det. Hon behöver bara släppa alla saker, gå vidare. Inte förrän det är gjort kommer lyckan komma till henne. 

Solen lyser in genom det stora fönstret och ger ljus åt hela rummet. Mina fingrar glider över alla pengarna som ligger i väskan – pengarna jag fortfarande inte rört. Jag kan inte låta bli att undra om någon märkt att pengarna saknas, för det var inte precis lite jag tog. Jag biter mig i läppen och tar upp en sedelbunt precis när dörren till mitt rum öppnas. Jag slänger tillbaka sedelbunten och skyndar mig att skjuta in väskan under mattan. I dörröppningen står Shane med något svart och glansigt i handen och jag blir genast nyfiken.
”Vad var det?” undrar han och jag skakar oskyldigt på axlarna.
”Ingenting viktigt.” Shane kastar en blick mot mig som säger att han inte tror mig men lägger inte ner mer energi på det. Istället kliver han in i rummet och stänger dörren efter sig.
”Här.” Han håller fram föremålet mot mig och jag tar den i mina händer. Det är en pistol. ”Det är din.” meddelar han mig och jag drar mina fingrar över den. ”Ikväll ska jag på ett uppdrag med Bieber, och du ska följa med.”
Jag vänder snabbt huvudet mot honom, ”men jag trodde att jag skulle ligga lågt?”
Shane nickar, ”Det är det du ska. Ingen kommer se dig, du ska bara vara där.” Jag nickar förståendes och tanken av att även Justin kommer vara där får min mage att fyllas med fjärilar. 
”Okej”, nickar jag och Shane ger mig ett leende innan han försvinner, men han hinner knappt gå innan Joelle kommer innanför dörren med ett stort leende placerat på läpparna.
”Ditt första uppdrag!” tjuter hon exalterat och jag kan inte låta bli att skratta.
”Tjuvlyssnade du?” kan jag inte låta bli och fråga och hon vänder bort huvudet, ett tecken på att hon gjorde det.
”Absolut inte.” nekar hon det. ”Vi måste bestämma vad du ska ha på dig? Ett smart val borde nog vara svarta jeans då det kommer vara mörkt ute, och du ska inte synas. Har du ett par converse? Det skulle vara bra till, och sedan ett linne, med en svart hoodie över.” rabblar hon och går till min garderob för att bestämma kläder men jag stoppar henne.
”Sluta. Jag uppskattar din hjälp, men det är inte så att vi har bråttom eller något.” skrattar jag och hon tittar generat iväg.
”Förlåt.”
”Det är lugnt. Men jag är hungrig, ska vi hitta på något att äta?” Hon nickar och tillsammans går vi ner för att äta något. En kvart senare sitter vi med en varsin kyckling baguette och pratar om allt och inget.
”så…” börjar Joelle med ett hemlighetsfullt leende och jag vet att jag inte kommer gilla vad som kommer härnäst. ”gillar du Justin?”
”Nej.” säger jag direkt, trots att det inte riktigt är sanningen. För att vara ärlig vet jag inte vad jag själv en känner.
”Är du verkligen säker på det?”
”Nej”,
”Så du gillar honom?”
”Det sa jag inte.” Joelle suckar och jag reser mig upp för att slänga resten av baguetten när Tyler kommer in i köket.
”Ey, jag kan ta den där.” Han skyndar sig fram till mackan och jag skrattar.
”Hungrig?”
”Skojar du eller, jag har inte ätit på evigheter.” Han tar en stor tugga och på bara några sekunder är baguetten slukad, och det finns inte ett enda spår utav den kvar. 
”Killar.” skakar jag leendes på huvudet och han blinkar mot mig innan han försvinner iväg igen. Joelle söker efter min blick men jag möter den inte eftersom att jag redan vet vad hon vill. Jag slickar mig om läpparna och vänder mig om för att gå, men stannar och vänder mig motvilligt mot Joelle. Det skulle vara taskigt att lämna henne hängandes.
”Jag vet inte.” är allt jag säger innan jag vänder mig om. För det är sanningen. 

Tredje persons perspektiv:
Ljuset från strålkastarna är det enda som lyser upp den mörka vägen, och trots att Maddison vet att ingen kommer få se henne kan hon känna nervositeten krypa upp inom sig. Det är ju trots alla hennes första gång. Där framme sitter Justin och Shane och konverserar men Maddison har suttit alldeles för mycket i sina egna tankar för att höra vad de pratar om. 
”Är du redo?” frågar Shane och möter hennes blick i backspegeln. 
Hon skakar på axlarna, ”Jag antar det.” Han nickar bara, och resten av vägen till stället de ska till är tyst. När bilen kör in på en parkering till ett gammalt lagerhus vänder sig Shane till Maddison igen. 
”Vi går in, du stannar utanför. Låt ingen se dig, och använda bara pistolen om det är nödvändigt.” 
Hon nickar. ”Got it.” 
Utan några fler ord kliver Justin och Shane ut, och Maddison är inte sen med att göra detsamma. Gruset knastrar under deras skosulor och deras siluetter är knappt synbara i mörkret. När de kommer närmare hörs låga röster och Justin signalerar att de ska vara stanna, medan han tar hand om vakterna. Han försvinner iväg och så fort den ena vakten får syn på honom höjer han sin pistol, men Justin är snabbare. Han slår ur pistolen ur hans hand så den landar på marken medan han armbågar vakten i ansiktet. Den andra vakten försöker få in ett slag på Justin, men även denna gång är Justin snabbare. Han stoppar vaktens näve innan han sparkar in ett slag i hans mage, hårt, och han hamnar på marken. Justin sparkar till honom i magen igen när han kan känna ett strypgrepp runt sin hals. Trots att vakten är stor och muskulös lyckas Justin ta sig ur hans grepp genom att vrida om hans arm så att vakten stönar av smärta. Han knockar vakten i ansiktet innan han knäar honom i magen och slår honom medvetslös med sin pistol. Den andra vakten har lyckats ta sig upp på fötter men Justin är snabbt med att lägga in ett slag i hans ansikte. Dock är han inte snabb nog. Vakten får in ett slag på Justins käke och hans ansikte flyger åt vänster. Ilskan kokar upp inom Justin och det är nog för att han ska lyckas slå vakten medvetslös. Han slår till honom i ansiktet med armbågen, knäar honom hårt i magen och får ner honom på marken. Han trycker sin sko mot vakten hals, tillräckligt hårt för att vakten inte får någon luft.
”Nästa gång borde du minnas vem du jävlas med.” väser Justin innan han sparkar honom i huvudet så att han blir medvetslös. Shane som fattat att det är läge att komma fram ur gömstället kliver fram och utbyter en blick med Justin innan han vänder sig mot Maddison som trots dem medvetslösa vakterna på marken ser helt oberörd ut.
”Stanna här, om det kommer någon så gömmer du dig.” Maddison nickar och precis när de är på väg in i byggnaden ställer hon en fråga så att de tvingas vända sig om.
”Om dem vaknar?” hon kollar menande på vakterna.
”Det gör dem inte.” är det sista Justin säger innan både han och Justin försvinner in i byggnaden. Byggnaden är mörk inuti, men Justin vet att ingen är där, i alla fall inte just nu. JMs har affärer att sköta. Trots mörkret kan Justin urskilja Shane, och tvärtom. Justin signalerar åt Shane att ta det ena hållet, medan han tar det andra. Shane ger en nick innan Justin försvinner iväg. Han vet att Xaviers kontor ligger åt det hållet, och det är störst chans att han kommer hitta det han söker efter där. Hans steg ekar i den tomma korridoren, men det är ingen idé att smyga; det är ändå ingen här. Så fort han hittar dörren in till Xaviers kontor flinar han. Den jäveln kommer att ångra att han någonsin har startat det här, tänker Justin. Lådor står på varandra inne i rummet och damm har samlats lite varstans. Precis bredvid dörren står en byrå där Justin börjar leta. Han letar mapp efter mapp men hittar inget nödvändigt. När tiden har gått alldeles för långt inser han att han måste leta efter något annat; en mapp med ett annorlunda namn eller något, inte ens Xavier är så osmart att han namnger något med dess riktiga namn. När han vet att tiden nästan runnit ut hittar han en mapp där det står skrivet ”TT309RB938” med en svart tuschpenna och Justin vet att han hittat rätt. Trots att han hittat det viktiga kan han inte låta bli att slänga ut mapparna på golvet så att det blir en enda stor röra, och när han ändå håller på river han ut skrivbordsinnehållet, bara för nöjes skulle. Trots att han helst av allt skulle vilja tända eld på allt vet han att det är att gå över gränsen så han låter bli. 

En kall vind blåser förbi och Maddisons hår blåser i vinden. Hon har ingen aning om hur länge hon har stått här ute, men hon bryr sig inte. I alla fall så länge vakterna ligger utslagna på marken. En fågel flaxar i natten och Maddison vänder huvudet ditåt för att följa fågeln med blicken. Den flyger uppåt över skogen tills den försvinner utom Maddisons synhåll. Skogen framför henne är svart och man kan ingenting se. Scenen vore som tagen ur en skräckfilm; zombier som vandrar ut i natten i jakt efter hjärnor och Maddison vore ett perfekt offer. Men trots det känner sig Maddison inte ett dugg rädd, bara fri. Hon vaknar ur sina tankar när hon hör en bil som kör upp på gruset och hon stelnar till. Men allt hon hör är tystnad och hon tror för en sekund att hon bara föreställde sig det. Ända tills fotsteg hörs i gruset och hon spärrar chockat upp ögonen. Tysta röster hörs och hon vet att hon måste gömma sig, annars kommer hon bli upptäckt. Först är hon på väg in i byggnaden; både för att gömma sig och för att varna Justin och Shane, men det är större chans att dem skulle upptäcka henne då, dessutom kan Justin och Shane klara sig bättre än hon kan. Därför skyndar hon sig längs husväggen och hinner precis utom synhåll när Xavier rundar hörnet med Sawyer och Maddox. Maddison släpper ut ett andetag och hon inte visste att hon höll inom sig och smyger runt den stora byggnaden för att komma till bilen. Hon hoppas bara att Justin och Shane kommer så snart som möjligt.
Justin som snappat upp Xaviers röst svär tyst för sig själv och smyger längs den svarta korridoren för att svänga undan någon annanstans. Han vet att det finns en annan väg ut någon annanstans. Han går tyst längs korridoren och ser en siluett framför sig. Han trevar efter pistolen när han upptäcker att det bara är Shane, som antagligen också vet att det finns en annan utgång någon annanstans.
”Psst,” viskar han och Shane vänder sig spänt om för att slappna av när han upptäcker att det bara är Justin. Korridoren delar sig in i två och Justin nickar åt vänster. De kommer in i en lagerlokal med massvis av kartonger uppradade; men längst in finns en dörr som leder ut.
Väl ute skyndar de sig till bilen som står väl gömd, dold för alla som vet att den inte finns där.
”Vart är Martinez?” undrar Justin och kollar sig runtom sökandes med blicken efter tjejen som får hans knän att bli svaga. Dock är det en sak han aldrig skulle erkänna.
”Här.” flinar Maddison och dyker upp i mörkret och Justin flinar imponerat tillbaka. Hon är bra på det här, det är precis som om hon är född till det. 

Förlåt tusen gånger om, det här kapitlet skulle ha kommit upp igår. Aja, nu är det iaf upe, hoppas ni gillar't. Nu börjar det verkligen hända saker; inte bara på Jaddison(?)fronten, utan även också med JMs och the criminal stuff. I've got something big coming for you babes. 

Bara en fråga, hur gillar ni slutet på en novell? Lyckligt (typ som att dem gifter sig och lever lyckliga i alla sina dagar, bla bla bla), olyckligt (smilingbieber), öppet (typ så att man får föreställa sig slutet själv)? 
No worries, novellen är långt ifrån slut, vill bara veta. Har dock redan planerat slutet, men det kommer ju framtida noveller ;)  Okej fakstiskt två frågor; Hur gillar ni sexscenerna? ;) Odetaljerade, eller detaljerat?