”Det vanliga. JMs tror att de är något.” Han spänner sin käke, och jag märker att hans gnuggande av disken blir hårdare.
”De har något annat som kommer för dem. Dem tror att dem äger den här stan, men dem är inte ens härifrån.”
”Yeah,” håller jag med honom. ”Dem har precis startat ett krig, men vi alla vet att det inte är något dem kan avsluta.” 

17 September

1067 River St
Stratford ON
N5A 6W6

Jag blickar upp mot den övergivna byggnaden framför mig innan jag tittar ner på lappen med adressen på igen. Gatan jag befinner mig på är mörk, och de flesta husen är övergivna. Längre in på gatan får jag syn på en affär med krossade skyltfönster, och bilar med krossade rutor. Med en suck kliver jag uppför den korta trappan upp till huset och öppnar dörren för att kliva in. Därinne är det mörkt och på golvet ligger det gamla tidningar, splittrat glas och dem vita tapeterna är gulnade. Jag styr stegen uppför den gamla trappan som knakar när jag går uppför den. Det är lika mörkt häruppe som därnere, men längre in i det stora rummet finns ett krossat fönster där lite ljus från gatlamporna sipprar in. Jag går längre in i rummet och en person jag känner igen alltför väl tar plats i mitt synfält och ett flin tar plats på mina läppar.
“Jason McCann”, uttalar jag hans namn som smuts och hans mörka ögon möter mina.
“Vad fan gör du här Bieber?” spottar Jason.
Jag flinar ännu större. “Jag är bara här för att göra Xavier en tjänst. Låt oss bara säga att han fick förhinder.”
“Vad vill du?” fräser han och jag kan känna ilskan byggas upp inom mig. Jag tar ett steg fram mot honom med knutna nävar och han flinar mot mig. Dwaynes ord från innan jag åkte upprepas i min hjärna, Håll dig i skinnet, annars kommer du förstöra hela skiten. Jag tar ett djupt andetag och låter ilskan smyga undan. Det är inte rätt tillfälle att låta ilskan styra över mig.
“Vad är din och Donovans deal?”
Jason fnyser och kollar med hat på mig. “Vad får dig att tro att jag skulle berätta det för dig?” Jag tar ett hotande steg mot honom, så att våra bröstkorgar snuddar vid varandra. 
“För att du inte vill hamna en meter under marken.” hotar jag och ett humorlöst skratt lämnar hans läppar. 
“Jag är inte rädd för dig Bieber. Dina hot är tomma.” Utan att kunna stoppa mig själv pressar jag upp honom mot den hårda väggen med en arm mot hans hals för att stoppa luften från att nå hans lungor.
“Vill du verkligen ta reda på det?” väser jag mellan spända käkar. 
“Du kommer inte döda mig.” får han ur sig. “Du behöver mig, levande.” Trots att jag inte vill erkänna det, är det sant. Han har informationen vi behöver. Jag backar ett steg och Jason drar ner luft i lungorna. Trots att tålamodet håller på att rinna ut ur min kropp håller jag mig lugn. Jason sväljer och rätar på sig, och hatet är fortfarande synligt i hans mörka ögon. De måste spegla mina perfekt. 
“Vi har ingen deal. Än.” börjar han och slickar sig om läpparna. “Xavier bad mig bara möta honom här idag, och nämnde något om en stor summa cash.” 
“Det är allt du har?” Han nickar, men jag vet att det är något han döljer. “Tror du verkligen att du kan lura mig så lätt, McCann?” Min näve kolliderar med hans käke och nu kan jag inte längre hålla tillbaka ilskan. Mitt knä träffar hans mage, och sedan ännu ett slag i hans ansikte. Jag tar tag i hans tröja smäller in honom så hårt i väggen att ett knak hörs. Blod rinner nerför hans näsa och över hans läpp, och i högra ögonbrynet syns ett jack.  
“Bomb.” väser han innan han använder all sin kraft och knuffar bak mig. Jag snubblar bakåt och han drar bort blodet med baksidan av sin hand innan han raderar mellanrummet som bildats mellan oss. Hans knoge träffar min käke och mitt huvud flyger åt vänster. Jag hinner knappt räta på mig innan jag kan känna ännu ett slag, och jag stönar av smärta. Han höjer sin knoge för att mata in ännu ett slag på mig men jag tar tag i hans knoge och stoppar honom. 
“Don’t you fucking dare.” Han sänker ilsket sin näve medan hans bröstkorg snabbt hävs upp och ner. “Du ska ge mig informationen när du har den, vare sig du vill eller inte.” väser jag innan jag styr mina steg mot trappan och ut på den mörka gatan igen.

“Vems knoge har du gått in i?” är det första Lane säger när jag kliver innanför dörren.
“Käften”, muttrar jag och försvinner in mot vardagsrummet där resten av gänget befinner sig. “Jason McCann är tillbaka.” berättar jag och Dwayne spänner käken. “Och JMs planerar en bomb.”
“Vart?” undrar Noah.
“Det vet vi inte. Antingen kommer McCann med informationen, eller så gör han inte det.” skakar jag på axlarna.
“Och du tror han kommer ge oss informationen?” utbrister Dwayne.
“Jag dödar honom om han inte gör det.” Det kanske inte är så lätt som det låter, men jag kommer döda honom om han går emot mig, om det så är det sista jag gör. Och jag skulle göra det med nöje. Jag reser mig upp, och därmed är mötet slut. Mina ben styr mig uppför trappan och in i mitt rum, för att sedan fortsätta in till badrummet. Jag ställer mig framför handfatet för att ta bort det torkade blodet från ansiktet med hjälp av vatten, och möter sedan min egen blick i spegeln. Min blick hamnar på mina läppar och jag kommer ihåg Maddisons läppar mot dem. Jag skakar snabbt på huvudet för att få bort den tanken.
Det ha gått en vecka. En vecka sedan kyssen med Maddison.
Höga röster hörs därnerifrån, vilket bara kan betyda en sak; Beverly har kommit tillbaka från vart the fuck hon har varit. Inte för att jag bryr mig. Irriterat tar jag mig nerför trappan och in i hallen.
“Vet inte ni två hur man håller fucking käft?” svär jag irriterat. Dwayne himlar bara med ögonen medan Beverly lägger armarna i kors över bröstet och kollar uppnosigt på mig. “Vad är ditt problem?” Hon slänger en kall blick mot Dwayne och ett humorlöst skratt lämnar mina läppar. “Låt mig gissa, din kära broder här vägrar ge dig pengar? Vilket fucking problem, hade du skaffat dig ett riktigt jobb kanske du inte hade behövt springa till din bror så fort du blir pank.” Hon blänger ilsket mot mig, och ett flin sprider sig på mina läppar. “Med den där kroppen hade du passat bra som en hora.” Hon spärrar upp ögonen och flämtar, och jag är snabb med att lämna rummet. Klackar hörs mot golvet och därefter hörs dörren som smälls igen. Dwayne kommer in i köket med en sammanbiten min, men för att vara ärlig tror jag inte han bryr sig särskilt mycket. Beverly är mer som ett irriterat ex för honom än en syster. 
“Bra jobbat”, säger Dwayne sarkastiskt. 
“Vad? Nu behöver vi inte se henne på ett tag. Förhoppningsvis aldrig mer.”