47 - FOR ONCE

 Kom igen”, Dwayne räcker mig telefonen, ”Ring henne.” Jag tar den ur hans hand endast för att begrava den i min ficka.
”Hon hatar mig.” muttrar jag och drar en hand genom mitt hår.
”Jaså? Fixa det då istället för att sitta här och lipa.”  Jag begraver huvudet i händerna och Dwayne suckar. ”Om du inte tänker ta tag i ditt förhållande kan du åtminstonde ringa Carlos och fixa första delen av planen.” 
Jag nickar och han försvinner äntligen. Jag fiskar upp telefonen från min ficka och slår in hans nummer.
Carlos är en kille i JMs, som egentligen jobbar för oss. Vi kan inte använda oss för mycket utav av honom då de skulle bli misstänksamma, men ibland använder vi honom så att han kan ge falskt information som missleder JMs.
Signaler går fram en stund innan någon från andra linjen svarar.
”Carlos?” ler jag. ”Jag vill att du gör mig en tjänst.”

Himlen är grå och tråkig och täckt utav moln. Närsomhelst set det ut som om regndroppar ska falla ifrån molnen och kollidera med marken.
Jag sitter på husets tak, då jag hittade en stege lutad mot huskanten och bestämde mig för att klättra upp på taket utan någon som helst anledning. Kanske för att få ro och sätta mig ner och tänka, eller på grund av känslan utav frihet.
Jag har fortfarande inte bestämt mig för om det var en bra eller dålig idé.
Ingen annan är hemma förutom jag. Ingen skulle märka om jag faller ner för taket. Eller hoppar.
När jag var liten brukade jag alltid rymma upp på taket när jag hade bråkat med min mor eller Jase, så att de inte skulle hitta mig. Nu tror jag faktiskt att de visste vart jag var bara att de lät mig vara för mig själv, då de aldrig kom för att leta efter mig.
Jag höra en bil köra upp på uppfarten nedanför, och hasar mig mot kanten för att kunna se vem det är. Jag förväntar mig att se Liam och resten av gänget men ut kliver Justin.
Mitt hjärta börjar genast banka hårdare. Hans blick möter min och det känns som om hela världen stannar.
Det var i måndags som jag såg honom senast, då jag lämnade honom med ilskan kokandes i blodet. Idag är det torsdag. Ilskan är som bortblåst och nu fyller saknad mig istället. Ändå är jag inte glad att se honom.
Han bryter ögonkontakten och börjar gå emot huset, men jag kan inte höra en dörr som öppnas eller stängs. Han måste komma hitåt.
Jag drar in ett skarpt andetag. Det är försent för att sticka. Jag skulle kunna hoppa.
Tanken stryks så snart jag kom på den. Det vore bara löjligt.
Det tar inte lång tid innan något, eller snarare någon kan höras bakom mig. Någon som är Justin. Jag sitter kvar på min plats och låter honom sätta sig bredvid mig utan säga att säga något. Mitt hår blåser i den kalla höstvinden och gåshud uppstår på min hud.
”Vad gör du här?” kan jag tillslut inte stoppa mig själv från att säga. Sakta drar jag med fingrarna över takets plattor.
”Var inte fånig.” Hans röst är lugn och mjuk och inte en hint utav ilska eller ett tecken på att han vill bråka kan höras. Det är upp till mig att skrika på honom.
Jag är tyst. Det enda som kan höras är den visslande vinden och våra andetag, och jag kan höra mina hårda hjärtslag, men det hoppas jag inte Justin kan.
”Jag har saknat dig.” säger han tyst, som om han egentligen inte vill erkänna det.  
Trots att mitt hjärta skriker samma sak låter jag tystnaden växa. Det skulle vara så enkelt att låta det gå. Bara för en gång. Förlåtelse är vad du gör det till. Om jag väljer att göra det svårt och komplicerat är det, det.
Men jag väljer den andra vägen. Den mindre komplicerade. Jag finner mig själv i hans armar och en snyftning jag inte kan stoppa lämnar mina läppar. Justin kramar om mig så hårt att all min luft nästan pressas från mina lungor. Jag bryr mig inte.
Någonstans under kramens gång hittar mina läppar hans och all ilska försvinner ur min kropp. Hans fingrar trasslar in sig i mitt hår och jag virar mina armar runt hans nacke för att komma så nära honom som möjligt. Hans läppar är mjuka och söta och alldeles perfekta och jag finner mig själv att förlora mig i stunden, och i kyssen och i honom. Det spelar ingen roll att vi sitter på ett tak, inget spelar någon roll förutom jag och Justin. Justin och jag är allt som någonsin spelat någon roll.
”Maddison,” mumlar Justin mot mina läppar efter en stund och jag slår upp mina ögon. Han greppar min midja och för en stund är jag rädd att han ska pressa mig bort från honom, men han gör motsatsen och pressar mig närmre honom istället. Jag ser in i hans ögon och förstår allt han försöker säga utan att han behöver uttala det. Jag återförenar våra läppar och kan inte låta bli att älska hur hans läppar smälter ihop med mina, hur våra kroppar smälter ihop som en.
Andlöst drar han sig undan för att se in i mina ögon, ”Vi borde kanske gå ner.”
Jag biter mig i läppen. ”Kanske.” och sedan är våra läppar sammanlänkade igen.

Tillslut klättrar vi nerför taket och hittar vägen till mitt rum istället. Våra läppar måste ha saknat varandra mer än jag anat, för när vi krossar tröskeln in till mitt rum är de fortfarande sammanlänkade, som om de aldrig någonsin varit särade. De som om vi tar igen all tid vi har missat.
”Jag måste duscha”, mumlar jag efter ett tag med en suck och Justin drar sina läppar över mina.
”Jag hoppas det är en inbjudan.” Och det är det.
Justins fingrar hittar kanten på min tröja och han drar den över mitt huvud. Samma process händer med hans tröja, och det tar inte lång tid innan vi endast står i våra underkläder.
Jag tar Justins hand för att dra med honom in till badrummet och en stöt far genom mig av beröringen. Justin drar mig till sig och kraschar sina läppar mot mina i en passionerad kyss fylld med kärlek. Hans händer är överallt; i mitt hår, vid min käke, vid min midja, vid min svank, tills han hittar spännet till min behå. Gåshud sprider sig över min hud när den faller till golvet, och Justins läppar lämnar mina för att istället kyssa längs min hals och över min käke. Hans händer letar sig istället ner till min rumpa och han kilar in två fingrar i mina spetstrosor och pressar ner dem över mina ben. Gesten är mer kärleksfull än sexuell. Allt han gör är i tanke på kärlek, och inte sex, vilket får en varm känsla att spridas, inte bara i mitt bröst, utan i hela min kropp.

 

Kvar är Justins boxers, det enda som skiljer oss åt, men när våra läppar återförenas igen tar det inte lång tid till även de ligger på golvet tillsammans med mina underkläder. Justin håller mig nära mig med sina händer sammankopplade vid min svank när vi flyttar oss till duschen. Det varma vattnet strilar över våra kroppar och jag kan inte låta bli att le som ett fån åt den bubblande, lyckliga känslan som fyller mig. Jag pressar min kropp närmare Justins, om det ens är möjligt, desperat efter kontakten.
”Jag älskar dig.” mumlar han och smeker min midja. Trots att jag står naken framför honom är hans blick i mina ögon. Hans hand vandrar uppåt, längs min sida, vidare mot min käke som han kupar. Han placerar sin tumme vid min underläpp och jag glömmer att andas. ”mer än något annat.”
Mitt hjärta gör inte bara dubbelslag, utan trippelslag och jag känner mig hel. Mer hel än jag någonsin känt mig. ”Kan du lova mig en sak?”
Justin ler och ser ner på mig, ”Vadsomhelst.”
Jag tar ett djupt andetag och smeker hans nacke. ”Ge aldrig upp på mig.”
”Jag lovar baby.” hans läppar snuddar vid mina. ”Jag lovar att aldrig ge upp på dig.”


Är hemskt hemskt hemskt ledsen för den långa väntan. Jag har jättedåligt samvete för att ni har fått vänta så länge. Speciellt efter de fina kommentarerna jag fick, kärlek till er. Det har kapitlet var jättesvårt att skriva av någon anledning, där av anledningen till att det tagit så långt tid. Har lovat hur länge som helst nu att uppdateringen ska bli bättre, men den här gången tänker jag hålla det. Har såklart massor planerat den här sommaren, men de dagarna jag inte gör något tänker jag sitta framför datorn och skriva.
Lovar även att mina kapitel ska bli längre. Inte i ITD kanske, men i Carry You Home, som är nästa novell kommer kapitlena blir längre. Har väldigt svårt för att skriva långa kapitel, men det ska ändras på. Chaio så länge luvies!


Comments
Emelie säger:

åhh, gryyyymt braaaa :D

Postat: -



Foreverbiebs.blogg.se säger:

Perfektion!
Skulle du vilja göra ett länkbyte? Mejla mig [email protected]

Postat: - URL/Blogg: http://foreverbiebs.blogg.se




Vad heter du?:

Din mail adress: (publiceras ej)

Din URL/Blogg:

Din kommentar:




Trackback