29 - BURNING DESIRE

COLLAGE KOMMER
 
Ett slag i hans mage, sedan ännu ett. Han slutar inte förrän Jason knappt kan stå på sina ben igen. Och då placerar han ett slag på hans näsa innan han kliver bakåt och låter Jasons kropp sjunka ner på asfalten.
”Du är ett monster.” hostar han och kippar efter luft.
”Om jag är ett monster, vad är du då?” flinar Justin elakt, maliciöst, hjärtlöst. Men sedan blixtrar ilskan till i hans ögon igen och flinet är borta med vinden. Han böjer sig till Jasons nivå och lutar huvudet åt sidan medan han talar mellan spända käkar. ”Om du någonsin igen sätter en fot i Stratford igen tänker jag inte bara döda dig, utan jag kommer tortera dig tills du ber mig att sluta på dina bara knän. Sen tänker jag bränna dig levandes, och jag kommer hela tiden njuta av det.” Med ett sista slag mot Jasons kind reser han sig upp och trampar medvetet på Jasons fingrar när han börjar gå därifrån. Smärtan är så stor att inga ljus lämnar Jasons strupe. ”Ha kul med dina skador, McCann.” vinkar han och blinkar med ena ögat innan han kliver därifrån precis som om han inte precis lämnat skador över hela Jasons kropp.

Vinden vener runt mitt huvud och meddelar att all sommarvärme är borta och istället är hösten här. Springturen jag tagit den här morgonen har inte alls varit till någon nytta eftersom att alla tankarna jag vill undvika kommer tillbaka till mitt huvud när min kropp når hit – huset där jag bor. Sakta och med luften kvar i lungorna stegar jag uppför stentrappan till den vita dörren. Värmen träffar mig som en våg när jag kommer in, men trots det fyller kylan mig – kylan som inte har något alls att göra med den kalla luften, utan något helt annat. När jackan är av och skorna ligger slarvigt på golvet letar jag upp Joelle som sitter i köket med sin MacBook framför henne. Hon ler milt mig när hon får syn på mig, och Lane som står bakom henne hälsar med en nick.
”Någon väntar på dig i ditt rum.” informerar Joelle mig och så fort skinnjackan jag fått en skymt på i hallen krossar min hjärna vet jag vem det är. Min första tanke är att springa iväg som en rädd hund med svansen mellan benen, men det skulle inte leda till något bra. Jag måste stå stark kvar med fötterna på jorden och hjärnan i huvudet. Så fort mina fötter tagit sig upp för den långa trappan – dock var den inte lång nog för att jag skulle hinna förbereda mig – tar jag ett djupt andetag innan jag låter luften pysa ut mellan mina läppar och min kropp slappnar av.
Jag vill inte vara arg på honom men samtidigt vill jag inte att han ska tro att han kan köra över mig hursomhelst utan konsekvenser. Jag är inte en person som gör som alla andra vill och säger att jag ska göra. Det är därför jag rymde undan min far, för det var just det jag inte ville, och fortfarande inte vill vara. Rymma kanske är fegt, men det är starkare än att vara kvar och långsamt låta Joseph slakta min själ. Så därför trotsar jag mig själv och mina tankar och tar steg efter steg uppför trappan.  Precis innan mina fötter krossar gränsen till mitt rum kommer jag på vad jag lämnade öppet i mitt rum innan jag försvann imorse. Justins blick möter min såfort jag stiger in i rummet och han reser sig upp från sin position på sängen. Nyfikenheten pyser inom mig, som en vulkan som just är på väg att få ett utbrott tillsammans med min ilska och besvikenhet. Tillsammans är dem snart på väg att sprängas. Trots att han står där går jag bara förbi honom och ignorerar hans närvaro.
En hög suck lämnar hans läppar. ”Tänker du ge mig den kalla handen?”
”Jag sa att jag inte skulle vänta på dig, jag tänker hålla mitt löfte.” Hans ansiktsuttryck faller och jag måste bita mig i läppen för att säga något jag senare kommer få ångra.
”Snälla, var inte såhär.” ber han och inte bara med hans röst, utan också med ögonen. Och hans ögon är min svaghet så jag måste titta bort för att inte dras med.
”Jag är inte som någonting.” svarar jag utan några som helst känslor hörbara i min röst.
”Jag förstår att du är arg på mig – lita på mina ord, det är jag också – men snälla, låtsats inte som om jag inte finns. Vadsomhelst, men inte det.”
Jag vänder mig hastigt om så att mitt hår flyger runt mig.  ”Du vill att jag ska skrika på dig, hur galen, hur fullkomligt vansinnig du gör mig? Du får mig att vilja skrika på dig, och sen får du mig att känna precis det motsatta. Jag vet inte ens om du vet hur hårt jag har fallit för dig, och ena dagen får du mig att ångra det, medan andra dagen får du mig att tro att det var rätt beslut. Du gör min värld uppochner, bokstavligt. Jag vet inte ens vad som är upp och ner, eller vänster och höger längre.”

 ”You want me to scream at you, how crazy, how completly insane you make me?”
 
Allting kommer ut på en och samma gång, i ett rabblande som orsakar att jag knappt kan andas. Innan jag hinner inse vad som händer är hans läppar mot mina och hans händer på mina kinder, och han kysser mig på det sättet han alltid gör. Hans läppar är lika mjuka mot mina som dem alltid är och en elektrisk känsla skjuter genom min kropp och sätter allt inom mig i någon slags eld som endast han kan släcka. Hans hand vandrar ner till min midja medan den andra tar den andra vägen längs min rygg och sen plötsligt är hans händer på min rumpa och mina ben runt hans höft. Jag är så inne i kyssen att jag inte märker när han går fram förrän min rygg träffar den mjuka madrassen och han placerar sig över mig med armarna på vardera sida för att stödja sin kroppsvikt mot dem. När luften inte längre finns kvar i mina lungor måste jag – mot min vilja – sära mina läppar från hans. Skrattet växer sig i mitt bröst innan det bubblar upp i min hals och försvinner ut genom mina läppar till den punkt där jag inte kan sluta. Jag vet inte vad jag skratta åt, kanske är jag bara så oerhört lycklig. Ett leende sprider sig över Justins läppar och jag kan inte annat än att skratta ännu mer.
”Åh gud, jag älskar ditt skratt.” mumlar han, mer för sig själv än för mig. ”Det är som en änglasång.” Jag slutar för att titta in i hans elektriska ögon och han placerar mjukt en tumme mot min underläpp. Jag slutar andas för en stund, helt tagen av hans det han gör. Hans blick vandrar till mina läppar och han fuktar sina med sin tunga innan han sakta böjer sig ner för att smeka sina läppar mot mina. Jag ligger helt stilla, för paralyserad för att göra något. Min bröstkorg åker sakta upp och ner när jag andas, för rädd för att andas snabbare i fall att det kommer skrämma honom. Jag vet att det inte kommer det, men ändå vågar jag knappt andas. Hans läppar är mot mina, men ändå inte, och vetskapen om det får mitt hjärta och rusa, banka hårt inom mig.
När han pressar sina läppar helt mot mina känns det som om det kommer banka sönder mina revben. Först är hans läppar mjuka och försiktiga mot mina – som de var innan – sen är dem ivriga och mer framåtgångna, som om han låter sig själv smaka mer på mina läppar. Och jag kan känna när känslan pulserar genom hela min kropp. Lust. Det är vad jag känner för honom, men jag vet att det är alldeles för tidigt. Eller inte. För att vara ärlig vet jag inte mycket, mer än att han gör så att jag känner mig snurrig och tar andan ur mig när han tittar på mig, ännu mer när hans läppar är mot mina. Det skulle inte vara första gången jag gör det, men jag vet att det skulle vara annorlunda. Annorlunda på ett bra sätt. Men det är troligen alldeles för tidigt, och en annan sak jag vet är att jag inte kan lita på mig själv i hans närhet, för det är bara den effekten han har på mig. Han är som min drog – jag är beroende av honom samtidigt som han får mig att känna mig snurrig och som om min hjärna är full av någon slags dimma som hindrar mig från att tänka klart, vilket är precis som en drog. Han är min drog.

Sista minuter - as always. Ni kommer få erat rainbows and unicorns, jag lovar, men ni borde njuta så länge det varar, för jag kan varna er, allt kommer rasa ihop som ett korthus så småningom. Än så länge kan ni vara lugna, men sen kommer ni få hålla andan för vad som komma skall. *Ondskefullt skratt.*

Comments
Emelie säger:

jätte braaa :)

Postat: - URL/Blogg: http://storiesaboutjustinb.blogg.se



Jbieberstorry säger:

Åh du är så duktigt.
Dina kapitel är som drog för mig gumman du är bara bäst:*

Svar: Du är ju bara för söt :*❤
None None

Postat: - URL/Blogg: http://jbieberstorry.blogg.se



Celebnovell säger:

Läser kapitlet *Skriker av glädje* - Läser dina endnotes *Gråter av sorg*

Alltid ska denna förbannade drama - som jag fortfarande älska - finnas med. Ugh låter som någon bipolär människa nu HAHA.

Nej Becca, detta var perfekt - speciellt sista delen. Hur lyckas du nå toppen varje gång? För varje kapitel jag läser blir jag endast mer spänd på vad du har i tankarna, och kan knappt bärga mig inför nästa kapitel.

Kan knappt formulera mig som du kanske märker - precis som alltid - men det beror endast på dina perfekta, fantastiska, felfria, underbara, makalösa kapitel. (Jag kan fortsätta men vill inte skriva en lång bibel som kommer tråka ut dig.) ♥♥:P♥

Svar: Babe, jag skulle aldrig kunna bli uttråkad utav en av dina kommentarer. Det är som rena chokladen för mig (och choklad för mig är rena himlen. Haha, strunta i min weirdness) :*❤❤
Du får nog stå ut med drama - Jag älskar drama, samtidigt som jag älskar när allt är som en promenad uppe bland molnen.
Du ska bara ana vad jag har i tankarna, hmm. Om du är bipolär, vad är jag då? Har värre humörsvängningar är Danger, och det säger ju något, HAHA❤
None None

Postat: - URL/Blogg: http://celebnovell.blogg.se/



ebba säger:

As grymt

Postat: -



Agnes :) säger:

Jag tycker att hennes bror skall komma och gå med i gänget :)

btw; jätte bra

Postat: -



nevereverland.blo.gg säger:

Åh så bra! Perfekt på alla sätt och vis. Ser framemot vad du har planerat härnäst ;)

Svar: Alltid lika underbar med din kommentar❤ Skulle de vara okej att säga att jag också gör det? HAHAHA.
None None

Postat: - URL/Blogg: http://nevereverland.blo.gg/



Smilingbieber säger:

Jag älskar kyssscenen, omg. Om man får använda dina ord - änglaskrift ❤️

Svar: Blir alltid så förbannat glad av dina kommentarer❤❤
None None

Postat: - URL/Blogg: http://smilingbieber.blogg.se




Vad heter du?:

Din mail adress: (publiceras ej)

Din URL/Blogg:

Din kommentar:




Trackback