31 - WELCOME TO VEGAS BABY

 En rynka bildas mellan hennes ögonbryn. Fjäderlätt drar hon sina fingrar över min nacke, vilket sänder stötar genom hela min kropp. ”Berätta.” viskar hon med läpparna endast några centimeter från min och jag finner det plötsligt hårt att andas.
”Las Vegas.” slänger jag ur mig och rynkan gräver sig djupare i hennes hud. ”Jag måste åka till Vegas.” förtydligar jag det. ”eller så kommer vi förlora en massa pengar.” fortsätter jag i hopp om att hon ska förstå att jag inte har ett val.” Hennes fingrar fortsätter över min hud, till min kind och mitt nackhår reser sig.
Hon ser tankspritt på mig och jag rullar in min underläpp. ”Ta mig med dig då.” föreslår hon med ett hoppfullt leende. Tanken får fjärilar – fucking fjärilar – att spridas i min mage och ett leende att breda ut sig över mina läppar. Kanske skulle inte det vara en sådan dålig idé.
”Vegas är det då baby. Packa väskan.”

Planet står och väntar på oss när vi når flygplatsen och jag kan inte dölja min chock över att vi ska åka privatplan när Justin drar mig in i planet. Jag kollar mig storögt run i planet som är inrett i beigt. Längst in i planet finns ett litet kök med både mikro och kylskåp.
”Du kan inte vara chockad.” skrockar Justin och leder mig mot dem beigea sittplatserna. Exalterat – eller kanske bara med för mycket energi – studsar jag med benen mot golvet för att jag inte kan sitta still. ”Hey baby, ta det lugnt.” Men det kan jag inte. Energi flödar i mig och på något sätt måste den ut. Justin skrattar bara och tar min hand medan motorn på flygplanet startar och förbereder sig för avfärd.
”Jag har en fråga.” medger Justin när planet lyft från marken och är uppe bland molnen.
Jag riktar min blick mot honom. ”Huh?”
Han fuktar sina läppar. ”Vad för det för väska i ditt rum?” Shit, shit, shit. Frågan jag hoppats på aldrig skulle komma är här och jag kommer inte komma undan.
”Vilken väska?” försöker jag leka oskyldigt trots att jag är fullt medveten om att det inte kommer fungera.
”Med pengarna.” trots lugnet han utstrålar kan jag känna nervositeten som strävar mot ytan.
”Dem är mina.” är allt jag svarar och hoppas att han ska släppa det. Hoppet krossas när han spänner blicken i mig.
”Är det allt du kommer säga? Jag är inte dum Maddison, vart fick du pengarna ifrån?”
Jag suckar och försöker komma på ett sätt att ta mig själv ur det här men det enda sättet jag finner är att berätta sanningen. ”Jag tog dem, okej?” jag kastar frustrerat med armarna. ”Jag tog dem från Joseph dagen jag åkte.”

 

”Maddison?” kan jag höra en mjuk röst någonstans i mitt medvetande men jag fortsätter att försöka falla tillbaka i min sömn. Energin som flödat i mig förut tycks ha försvunnit nu. ”Baby vakna, vi är framme.” Ordet baby får fjärilarna att bryta sig lös med en kofot i min mage och jag inser vem det är som försöker väcka mig. Ett leende sprider sig över mina läppar och sakta låter jag mig själv vakna från min sömn. När jag slår upp ögonen möts jag av ett änglalikt ansikte och jag hittar mig själv med att dra en hand genom hans silkeslena hår.
”Jag har saknat dig.” mumlar jag, nästan drogat, trots att jag inte varit ifrån honom särskilt länge. Faktiskt tror jag att han var med i min dröm. Måste vara sömnen som talar. Han ler bara och skakar på huvudet.
”Du måste ha sovit rätt så djupt. Kom nu, Castillo väntar.” Justin tar tag i min hand, något som sänder stötar genom hela min kropp, och leder mig sedan ut ifrån planet. Så fort mina ögon tar in utsikten över Las Vegas kan jag inte låta bli att öppna munnen i ren chock. Natten har fallit över staden vilket ger en perfekt syn över alla ljus som lyser upp staden. Precis som New York är Las Vegas vackrare på natten.
”Välkommen till Vegas baby.” ler Justin och fortsätter nerför trappan som leder ner till marken. Nere vid landningsbanan – förvånansvärt – står en svart Range Rover och lutat mot den står Dwayne med ett flin på läpparna. Jag nästan skuttar nerför trappan med glädje som skjuter genom min kropp som fyrverkerier. Energin måste ha hittat sin väg tillbaka till mig.
Jag ger Dwayne en kram när vi kommer ner medan Justin gör en sådan där typisk bro-handshake. Sedan hoppar vi in i bilen – Dwayne framför ratten, Justin bredvid passagerarsätet, jag där bak – och Dwayne rullar ut från flygplatsen. Alldeles för överväldigad av vackra Las Vegas när vi åker genom den hör jag inte vad dem konverserar om där framme. Det är inte förrän vi kommer ut till ett område som antagligen ligger lite utanför staden eftersom att terrängen är mer som öken som jag uppmärksammar mig på deras konversation. Dock är det redan försent då jag inte fattar ett skit så jag ger upp.
När bilen stannar kliver både Justin och Dwayne ut, men innan jag hinner kliva ut öppnas dörren bredvid mig och Justin dyker upp i mitt synfält.
”Stanna här, okej? Du får under inga som helst omständigheter lämna bilen, förstått?” Jag nickar bara utan att lova något. I såna fall skulle jag nog lova något jag inte kan hålla och ingen gillar brutna löften. ”Bra.” Han pressar sina läppar mot mina i någon slags avskedskyss och innan jag vet ordet av är hans läppar borta från mina och han ute från bilen. Tillsammans med Dwayne stegar dem mot ett håll tills dem försvinner ut ur mitt synfält och det finns inget jag kan göra än att börja vänta på att båda ska komma tillbaka i behåll. Det kan nog ta ett tag, dock.
Jag vrider och vänder på mig i sätet av ren tråkighet, tittar ut genom bilfönstret i ett försök att se vad som pågår någonstans ute i mörkret och plötsligt slår oroligheten mig som ett slag i ansiktet. Jag vet inte exakt vad dem gör, men jag vet tillräckligt mycket för att veta att det är något farligt och det finns en stor chans att det kan få någon eller båda av dem dödade. Oroligheten drar över mig som ett moln och jag finner mig själv med att planera någon slags plan i huvudet för att försöka skydda dem. Men vem lurar jag, jag har inget vapen att skydda mig med och det är inte direkt så att jag kan använda mina egna händer.  Däremot måste det finns ett vapen, en pistol någonstans i bilen. Försiktigt, som om jag är rädd för att någon ska höra trots att det är omöjligt, drar jag upp handsfacket och precis som jag anat ligger där en svart pistol och glänser. Jag smeker sakta mina fingrar över ytan innan jag bestämmer mig för att det är bråttom. I enda rörelse knäpper jag upp bälte, sliter ut pistolen från facket och med den stadig i min hand kliver jag ut ifrån bilen. Med en svag smäll är bildörren stäng. Jag kollar ner över min outfit och suckar när jag inser att jag kanske inte är klädd till det här. I bakluckan ligger min väska, där letar jag upp en svart hoodie som jag drar över mitt linne. Såfort hoodien är knäppt drar jag luvan över mitt huvud, gömmer pistolen innanför mina jeans när jag försäkrat mig om att den är säkrad och sedan försvinner jag in i natten åt det håll jag sett Justin och Dwayne gå. Mörkret sluter sig kring mig som ett täcke och jag hoppas innerligt att ingen kommer upptäcka mig. Justins ord ekar i mina öron men trots det fortsätter jag. När jag kommit tillräckligt nära för att höra röster stannar jag mitt i stegen och lyssnar varifrån rösterna kommer ifrån. Framför mig står en container och jag smyger in bakom den, sedan runt den. Min blick faller på Justin och Dwayne, samt en storbyggd man jag inte känner igen. Från avståndet kan jag endast se att hans muskulösa armar är fulla av tatueringar, men mycket mer kan jag inte urskilja än hans kroppsbyggnad. Längre bakom honom står två killar jag inte sett förrän nyss och den oroliga känslar kommer krypandes längs min ryggrad. För säkerhets skull drar jag upp den svarta pistolen från gömstället i mina jeans och lossar på säkringen.
Rösterna hörs men jag kan inte urskilja mer än ett par enstaka ord som inte säger mig ett skvatt. Jag försöker andas så tyst jag kan trots att dem inte skulle höra mig ens om jag skulle flåsa som om jag sprungit flera kilometer.
När flera minuter gått och jag fortfarande inte har en aning om vad som händer flyttar den muskulösa killen handen och placerar den bakom ryggen, antagligen för att göra något tecken. När ena killen bakom honom höjer en pistol och siktar den mot Justin förstår jag vad tecknet betyder.
Med hjärtat så hårt bankandes i bröstet att jag tror att det ska falla ut lyfter jag pistolen, siktar och innan jag hinner tänka trycker jag på avtryckaren med mitt pekfinger.
Ett skott avlossas. En kropp faller till marken.


Stresskrev slutet för att få ut kapitlet innan klockan slagit tolv och se på maken - I fucking did it.
Tänkte bara meddela att kommande två veckor frammåt kommer jag ha prao-veckor, och jag vet inte vad det betyder mer än att mina dagar kommer vara längre. Har ingen aning om hur trött jag kommer vara när jag kommer hem, men jag har iaf inga läxor två veckor frammåt, så wihoo. Dessutom slipper jag se min piss-skola, så ännu ett wihoo.
 

Comments
Lisa säger:

Jätte bra!!!

Vad heter din instagram?

Svar: Tack sötis! @bieberheavenitd❤
None None

Postat: -



Anonym säger:

Åh vad duktig du är! Får man fråga hur gammal du är? :)

Svar: Fina du, tack ska du ha! Du anar inte hur glad jag blir utav att höra det❤ Jag är 14, ska fylla 15 i september :)
None None

Postat: -



Emelie säger:

jätte bra ! :)

Postat: - URL/Blogg: http://storiesaboutjustinb.blogg.se



HANDLING - Dark light säger:

OH MY GOD, OH MY GOD! Så himla bra! Dina kapitalrörelse är helt underbara. Jag är kär i Madison och Justin. Dom är så sjukt söta tillsammans. Och Madison är värsta badass, älskar det med henne för då blir det mer action. Super bra skriver älskar att du beskriver så himla perfekt ! Och Madison får äntligen döda någon.... Okej det där lät bättre i min hjärna, men du fattar vad jag menar. Jag är så stolt över henne!

Btw älskar när Madison har hoddie och sånna där coola kläder, för jag tycker att det är roligare att läsa novellen där tjejen inte är så himla tjej - tjejig. För det är så himla jobbigt, din novell har något extra! xD

Svar: Du får mitt hjärta att rusa, tack sötis! Har längtat jättelänge efter att få skriva det här, så jag förstår precis vad du menar :*❤
None None

Postat: - URL/Blogg: http://foreverbiebs.blogg.se/



Ylva säger:

GRYM😱💁💁

Postat: -



Celebnovell säger:

Beca, Becca, Becca du anar inte hur hemsk jag känner mig. Har suttit i flera dagar och känt sugen efter att läsa dina makalösa kapitel utan att få tid till det. Skuldkänslorna blev inte bättre när jag såg din långa underbara kommentar av ren perfektion på kapitel 19 på min blogg. ♥♥

Det var nog som en spark i baken av att jag skulle strunta i allting och sätta mig och läsa då jag redan missat fyra kapitel. :*

Nu är iallafall ett kapitel läst och tre återstår. Glädjen rusar inom mig över att ha flera perfekta kapitel att läsa, men jag vet att jag kommer vara lika hjärtekrossad som en person som nyss fått reda på något hemskt när jag läser sista ordet på kapitel 34 (då det är den sista, innan jag får vänta igen.)

Anyway du ska veta hur fantastiskt detta kapitel var. Hur Maddison tog initiativ där i slutet och, och hur Justin var överbeskyddande var helt överväldigande (på ett bra sätt.)

Nu ska jag fortsätta läsa och du kan räkna med tre kommentarer till. ♥♥♥♥♥

Svar: Har inte svarat på dina kommentarer på typ evigheter, dåligt gjort av mig, jag vet. Blev jätteglad när det ramlade in fyra av dina perfekta kommentarer ska du veta. Precis som dina kapitel så kan jag läsa om dina kommentarer om och om igen, utan att lyckan tar slut. Fattar inte hur man alltid kan skriva så himla fina och perfekta kommentarer, och skriva fantastiska kapitel. Får nog sitta och pussla på det ett tag. Åh vänta, det är för att du är perfekt och underbar och fantastiskt och en ängel❤️❤️❤️
None None

Postat: - URL/Blogg: http://celebnovell.blogg.se/




Vad heter du?:

Din mail adress: (publiceras ej)

Din URL/Blogg:

Din kommentar:




Trackback