”Så Maddison, tell me”, börjar Jason och lutar sig mot baren. ”vart kommer du från?” Jag höjer på ena ögonbrynet och han flinar. ”Jag vet mitt område. Du är inte härifrån.”
Jag pressar ihop läpparna och försöker hålla tillbaka leendet. ”You got me. Jag kommer från Stratford.” Skulle man kunna säga. Jag bor faktiskt där nu.
”Stratty, huh?” från hans ton går det att tyda att han vet vart det ligger, kanske till och med varit där. ”Vilket sammanträffande. Det var inte särskilt länge sedan jag var där.” Jag gissade rätt då. ”Så synd att vi inte träffades då, jag skulle ha gett dig en oförglömlig natt.” han blinkar med ena ögat och om det inte vore så att Justin fanns i mitt liv skulle jag nog ha rodnat.
”Jag tvivlar inte på att det skulle har varit en oförglömlig natt, men det skulle aldrig hända.” Han höjer frågandes på båda ögonbrynen, med en besviken min målad över ansiktet. ”Jag är upptagen.” förklarar jag.
”Pojkvän, hmm. Vad är hans namn?” frågar han och jag öppnar munnen för att svara, men längre än så hinner jag inte. ”Vet du vad, berätta inte. Du kan behålla det hemligt.” På tal om Justin så har han fortfarande inte synts till, och jag kollar mig omkring efter honom. Tyvärr kan jag fortfarande inte se honom någonstans, men det kanske ändå är för det bästa. ”Vart är han förresten?”
”Någonstans här.” jag biter mig i läppen och trummar med fingrarna mot diskglaset. ”Jag tror han hade affärer att ta itu med.” lägger jag till för att det inte ska se ut som om han dissat mig. Det kan han inte ha gjort, right?
Det är inte en sådan osannolik lögn, då det faktiskt kan vara det han försvann på. Jag vet redan att han har kontakter här, dessutom visste han att den här klubben var här, inte långt ifrån hotellet vi stannar på. Han känner troligen ägaren, eller något sådant.
”Hmm”, hummar han. Han ser ut att vilja säga något men ångrar sig sedan. ”Jag tror det här behöver en drink.”
Cole, som försvunnit efter att jag hälsat på honom, dyker upp bredvid mig igen. ”Jag tar det. Vad vill du ha, hjärtat?” Det charmiga leendet är fastklistrat på hans läppar igen och jag kan se Jason spänna sig på andra sidan av mig.
”Jag…” först tänker jag tacka nej på grund utav Justin, men han är fortfarande inte här, så erbjudandet låter för lockande för att jag ska kunna avvisa det. ”Det spelar ingen roll. Något starkt.” Han nickar och beställer en drink till både mig och sig själv innan han vänder sig mot mig, fortfarande med det charmiga leendet.
”Hon har pojkvän.” morrar Jason bredvid mig.
Cole fnyser. ”Som om det någonsin stoppat dig McCann.”
En rosa drink ställs framför mig av samma bartender som givit oss andra rundan av shots och han försvinner med ett leende. Jag tar en klunk och märker genast hur stark drinken är, något jag bett om pågrund av Justins frånvaro.
”Hur gammal är du?” frågar Cole mig och jag lutar huvudet åt sidan.
”Det är en hemlighet.” Jag ler oskyldigt mot honom och tar ännu en klunk av drickan framför mig.
”Hmm, fine. Men om du någonsin behöver något, vadsomhelst, bara ring hjärtat.  Tveka inte.” mumlar Cole i mitt öra, sedan är han borta och jag sneglar ner på lappen i min hand. Ett telefonnummer står med slarviga siffror på lappen och min första tanke är att slänga bort lappen och glömma att han någonsin gett den, men någonting stoppar mig från att göra så. Därför behåller jag den.
”Din pojkvän syns inte till än”, Jason kollar sig omkring i klubben innan hans blick återigen hamnar på mig. Han blickar mig uppifrån och ner innan han slickar sig om läpparna. ”Dansgolvet väntar.” Nickandes mot dansgolvet höjer han på ena ögonbrynet, något han verkar ha som en vana, och inte förrän nu lägger jag märke till att han faktiskt är snygg trots alla blåmärken och sår som pryder hans ansikte. Jag hinner inte svara något innan jag finner mig själv dansandes till musiken med Jason.

Två eller kanske tre sånger senare – jag har tappat bort räkningen och egentligen bryr jag mig inte – dyker en välbekant siluett upp i mitt synfält och ett leende sprider sig över mina läppar. Ett leende som inte matchar honom. Justin tar tag i min arm och pressar mig mot honom. Hela hans kropp utstrålar ilska och jag sväljer. Hans blick hamnar på Jason och Cole och ilskan fördubblas medan hans ögon mörknar.
”McCann”, morrar han och greppet om mig hårdnar. Jag är rätt så säker på att ett rött avtryck efter hans hand finns på min hud vid det här laget.
”Borde inte du ligga på marken i en pöl av ditt eget blod med en kula i skallen?”
Spänningen i luften är så tjock att man skulle kunna klippa genom den med en sax. ”Jag skulle säga att det är trevligt att träffa dig, men det är snarare det motsatta.” Om blickar kunde döda skulle Jason legat på golvet som en hög aska. Justins blick far mot Cole som står bredvid Jason. ”Reyes.”
”Long time no see Bieber.” Hela hans kropp är spänd och jag börjar tvivla på mitt beslut att nämna den här idén. Det var inte såhär det skulle bli.
”Du nämnde inte att Bieber är din pojkvän.” Jasons blick är på mig och jag sväljer.
”Visste inte att ni kände varandra.” slänger jag ur mig utan att tänka, ett drag som inte alls var särskilt smart från mitt hål. Fuck.
”Kom igen.” Med ett fast grepp om min överarm börjar Justin gå mot utgången och jag kvider innan jag snubblar efter honom. Alkohol plus klackar är kanske inte en sådan bra idé. När vi kommer ut i den ljumma kvällsluften känns det som om hela världen snurrar.
Det faktum att Justin är arg på mig får hela min mage att knytas ihop i en obehaglig röra. ”Justin–”
”Låt bli.” Hans röst är överraskande kall, vilket orsakar en obehaglig känsla i inte bara min mage, utan resten av min kropp. Trots alkoholen som virvlar runt i min kropp med hjälp av blodet gör det ont, ett slags ont som ingen sorts alkohol skulle kunna bedöva.
Promenaden till hotellet – som inte ligger särskilt långt bort från klubben, dock känns det som flera mil – är tyst och när vi kommer fram känns det som om någon stuckit knivar i mina fötter. Dem bultar av smärta, något som kommer matcha morgondagens huvudvärk.
En morgondag jag inte längtar till. Liksom, hej baksmälla och bråk med Justin.